Vi presenterar tre intressanta föreläsningar och en helt unik utställning av Arne Jones som kastar nytt ljus över hans konstnärskap.
I arrangemang av Jones antikvariat och i samarbete med Arne Jones-sällskapet
Med 77 st offentliga skulpturer och som räknas som en i gruppen 1947 års män är han känd för sina nyskapande skulpturer där han var pionjär att införa ”rummet” i svensk skulptur.
Hans dramatiska liv och vänskapen med Lars Ahlin och Ulf Linde har gjort honom omtalad i hela Skandinavien.
Belinda Jones Alaton, dotter till Arnes yngre bror Ragnar, fortsätter bedriva Jones välkända antikvariat men numer i Spetebyhall, beläget söder om Valla, mellan Flen och Katrineholm.
På utställningen kan ni ta del av Arne Jones skulpturer, foton, skulpturmodeller, bokomslag och grafik.
Det kommer också presenteras tre föredrag om Arne Jones och hans konst.
Det blir en unik utställning avskulpturer som tidigare ej har visats offentligt.
I utställningen får du uppleva Arne Jones i sin egen rätt, som den konstnär han var.
Vi visar bredden av hans konstnärskap, med fokus på spännande arbete inom offentlig konst och illustrationer.
Jones antikvariat visar unika skulpturer av Arne Jones och tre föredragshållare berättar personligt om hans konstnärskap.
Här presenteras ett stort urval av hans skulpturer från privata samlingar, teckningar och bokomslag samt arkivarier. Dessutom utforskar vi hans internationella inspirationskällor och nätverk.
Tre föredragshållare ger sin egen syn på Arne Jones som konstnär.
Anders Wikström – Ordförande i Arne Jones-sällskapet och aktiv i Norrköpings kulturliv.. Svante Junker – Mångårig skribent och sekreterare i Arne Jones-sällskapet. Christer Lundgren – Svärson till Arne Jones, förvaltar Ditte Jones-Lundgrens efterlämnade konstsamling.
-14.00 Öppning och Visning av utställningen – Ca 14.30 Föredrag start – Svante Junker 40 min – Anders Wickström 30 min – Paus med caféservering 30 min – Forts. Föredrag, Christer Lundgren, 35 minuter – Fortsättning visning av utställning och möjlighet att botanisera i Antikvariatet
Utställningen arrangeras i samarbete med Arne Jones-sällskapet. Missa inte denna unika möjlighet att utforska Arne Jones konstnärliga värld! 🎨🌟
Tipsa vänner och bekanta som har möjlighet att komma. En unik utställning, intressanta föredrag och ett stort antikvariat att bekanta sig med.
Sällskapet har under lång tid försökt kartlägga Arne Jones offentliga skulpturer på allmänna platser.
Eftersom några skulpturer har försvunnit av olika anledningar har arbetet tagit lång tid.
Nu håller vi på att slutföra arbetet som ni kan följa under huvudrubriken GALLERI och därefter klicka på underrubriken LISTA MED LÄNKAR TILL OFFENTLIGA SKULPTURER.
Eftersom det rör sig om 77 st skulpturer så kommer arbetet att fortgå under några månader. Kom gärna med kompletterande information eller synpunkter.
Projektet har möjliggjorts genom Akademiska hus, Statens konstråd och Medicinska fakulteten. Ett tack även till Ditte Jones, Viggo Wichmann, Marc Rizell, Björn Norberg, Peter Hagdahl och Jakob Donnér som alla varit drivande och bidragit i projektet.
Skulpturen är placerad vid entrén utanför Forum Medicum
Vertikal komposition
Kristina Åkesson klipper bandet och förklarar skulpturen invigd.
I samarbete med Skissernas Museum tillverkades den nuvarande Vertikal komposition av konstnärerna Viggo Wichmann och Marc Rizell
Viggo Wichmann och Marc Rizell
”Jones började kring 1953 experimentera med en enkel urform, en ”pelare”. Han ville pröva hur mycket av nyanser och rörelse man skulle kunna fånga i en enda smidd järnstång”
Ur boken Arne Jones, Rolf söderberg
Tack till Ditte Jones, Skissernas museum, Viggo Wichmann, Marc Rizell, Björn Norberg, Peter Hagdahl, och Jakob Donnér som alla varit drivande och bidragit i projektet.
Ett år sedan: När får vi se
Skönsbergs fyrbåk lysa igen?
Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.
Ännu en påminnelse om den nedblåsta skulpturen ”Spiral reflex”.
För ett år sedan när det blåste som mest stod den och svajade, skulle den
klara vindstötarna? Nej, den föll med ett brak vid 14-tiden den 14 januari, och
skadade dessbättre ingen levande varelse. Efter att ha legat på det lilla
torget i 16 dagar så flyttades den till en säkrare plats.
Spiral
Reflex av Arne Jones restes 1960 i Skönsberg.
Bild: Maria
Eilertsen
Frågor uppstod: Varför föll den? Kan den lagas och sättas upp
igen och vad kostar det? Sundsvalls kommun äger skulpturen. Ansvar för
skulpturen har Stadsbyggnads-kontoret tillsammans med Sundsvalls museum.
Undersökningar har sannolikt inletts, men vad man kommit fram till och vad som
ska ske med Spiral reflex är inte officiellt känt.
Barbro Björk, tidigare intendent vid Sundsvalls museum, skrev en
artikel i ST 4 juli och påminde om skulpturen: hur den såg ut, på vilket sätt
den var speciell, när den kom dit, vem som hade gjort den, var den stått och
vad som utmärker platsen samt varför den är värd att sätta tillbaka på sin
plats. Så här skrev Barbro:
”Minns ni hur skulpturen såg ut?
Fotografiet ger en föreställning, men utseendet växlade beroende på synvinkel
och ljusförhållanden. Materialet är aluminium med ytor målade i svart
kontrasterande mot ljusa, konkava aluminiumytor med spegel-effekt. Vid mörker
lystes de ljusa fälten upp av åtta strålkastare placerade vid foten, mitten och
på krönet. Den 14 meter höga skulpturen blev då som en fackla i stads-bilden.
Formen ger associationer till ett växande där den övre delen, med en lätt
vridning, uppstår ur den undre delen.”
När den restes 1960, och konturerna av det nya och moderna Skönsberg började klarna, väckte den uppmärksamhet, frågor och debatt: Vad föreställer den? Har den moderna konsten nu slagit sig ned i de gamla arbetarkvarteren? Vad vill konstnären säga med verket?
Jag skrevom skulpturen i ett av Arne Jones-sällskapets
medlemsblad (maj-21) och tyckte efter mätningar att den också uttryckte form à
la ’det gyllene snittet’.
Skulpturen är tvådelad på höjden. Konstnären ville kanske
visa den harmoniska proportionen mellan skulpturens två delar, ca 5 m resp ca 8
m ≈ 14 meter; nedre delen förhåller sig till övre delen som den övre delen
förhåller sig till hela skulpturen, ett exempel på ’det gyllene snittet’ !
Frånsett konstnärens avsikt
och betraktarens åsikt framträder verket som en fyrbåk. (Fyrbåk kallas en
hög konstruktion eller byggnad, avedd att bära upp en belysning typ fyr, i
äldre tider en eld, till vägledning för sjöfarande. Jfr Vårdkase.)
Men, bistår den vid vår navigering i tillvaron? Vad slags vägledning ger den?
Den stod där som ett minnesmärke över en osedvanligt
kreativ konstnär och en osedvanligt kraftfull tidsanda när det moderna Sverige
på allvar byggdes. Kanske betyder det något att den placerades på ett torg,
utanför det numer sålda ”Folkets hus” och strax intill
Medborgargatan? Kanske kan en samhörighet ses mellan konstverket och
omgivningen? På så sätt att konstverkets ”funktions-realitet”
avspeglas, inte bara i betraktarnas ögon, utan också i omivningen?
(”Konstens funktionsverklighet” var den formulering Arne Jones och Lars Ahlin använde för att beskriva konstverkets möte med sina ”avläsande uttolkare”, som alltså – menade Arne och Lars – utgör konstens, målningens / skulpturens / textens ”sociala korrelat”.)
Svante
Junker är sekreterare i Arne Jones-sällskapet.
Bild:
Susanne Holmlund
Verket signalerar kanske budskapet att vår
tillvaro kan formas genom vår egen kraft? Till exempel att Sköns Köping
bildades 1948 och att Folkets hus senare uppfördes invid det lilla torget där
Jones Spiral reflex placerades; eller på så sätt att tiderna förändras, att
Sköns köping har upphört och sedan 1965 ingår i Sundsvalls kommun, att Folkets
hus har avyttrats och att Sundsvalls kommun numer äger konstverket?
Lyste gjorde den när den blåste
omkull och vi hoppas få se den lysa igen. Det torde ordna sig genom kommunens
försorg: metallarbete med konstnärlig hänsyn och montage av elbelysning i
enlighet med Jones tanke / utformning – samt starkare fästelement (bättre
svetsar vid de fyra vinkeljärnen mot bottenplattan som bär upp skulpturen) !
Kommer den på plats så finns den återigen att upptäcka
bortom hemmablind-heten; sådant vi ser varje dag utan att upptäcka det. Mycket
är så invant och var-dagligt att vi sällan tänker på det;
det försvinner i en välbekant anonymitet, till sist ser vi det inte.
Som med all konst, måste betraktaren stanna upp, iaktta,
skifta position, se från ett annat håll, låta de egna intrycken sjunka in. Och
varför inte jämföra sina egna intryck med någon annans, slå sig ned vid det
närbelägna kaféet och samtala om intrycken, och om verket.
”När det gäller konst måste man ju känna efter, det tar tid.” Det sa
Arne själv.
Svante Junker, sekreterare i Arne Jones-sällskapet
Nu är den efterlängtade restaureringen av ”laxtrappan” påbörjad!
Konstverket – som egentligen heter Sten på sten – är skapat av Arne Jones och invigdes 1971. Det är placerat på Kasåsens södra sida, mellan Uppsala slott och Akademiska sjukhuset.
Sten på sten, Uppsala. ”Laxtrappan”
Installationen utgörs av sten och betong, men har materialen till trots ett mycket organiskt uttryck. De mjuka betongformationerna böljar ner för slänten, med stenblocken utplacerade som i en oregelbunden trappa innanför betongens sargar. Nedför trappstegen strömmar vatten.
Efter nästan 50 år är konstverket i stort renoveringsbehov, och en skadeinventering är nu inledd. Målet är att så småningom återställa verkets funktion och utseende till sitt ursprungliga, så som fotot ovan visar.
Här följer en lista. Som ni ser har vi varit flitiga och lyckats skriva ner en hel del intressanta texter. Vi hoppas att ni finner det både intressant och informativt.
Svante Junker, Nina Öhman, Torbjörn Hassberg representerade Arne Jones-sällskapet.
Avsikten med mötet var att diskutera hur Arne Jones konst som finns på museet bör visas.
Tankar kring förmedling av Arne Jones konstnärskap Länsmuseet har en nyanställd projektledare/curator på området samtidskonst. Tjänsten syftar till att skapa en plattform för samtidskonst för att stärka konstens ställning i länet.
Närmast finns idéer kring att visa fotografier av Arne Jones, bilder av konstverken, på publika platser i museet.
Permanent visa verk Önskemål finns från sällskapet sida att ha en permanent yta att visa föremål ur samlingen löpande. Exempelvis en monter i entrén eller ett avskilt rum.
I donationen av skulpturer finns skulpturgruppen ”Närheter” som skulle kunna placeras utanför entrén eller innanför i den stora entréhallen.
Arne Jones samling på digitalt museum består idag av 2 824 objekt.
Länsmuseet har ett nytt samlingsförvaltningssystem där information om föremål och fotografier finns överfört. Arbete pågår med att se över informationen i databasen.
Behov finns att förädla informationen i databasen, berika med ny information. Här behöver länsmuseet hjälp av Arne Jones-sällskapet, vilket sällskapet ställer sig positiv till.
Vad kan vi göra framöver
Länsmuseet tittar på möjligheten att visa föremål på en mer långsiktig basis. Kan kräva inköp av en ny monter.
Museet ska hösten 2022 ta fram stora printar att ställa ut i museets publika ytor.
Tillsammans ser över möjligheten att ytterligare förmedla AJ:s samlingar och verk i digitala kanaler.
Museet och AJ-sällskapet ses för ett uppföljande möte våren 2023.
Den 14 meter höga skulpturen har blåst omkull i Skönsberg
Skulpturen Spiral reflex av Arne Jones, på Ivar Nordlanders plats i Skönsberg blåste ned i fredags 14 januari 2022. Dessbättre skadades ingen människa vid fallet och ytterst litet av omgivande material. Först av allt måste konstverket flyttas för att inte blockera torget. Det har visserligen stått där i 61 år utan att falla, men det kan nog fortsätta att glädja en och annan förbipasserande om det får återkomma till sin plats. Verket är naturligtvis tilltygat och behöver därför repareras – Vi hoppas och arbetar för att skulpturen skall sättas upp igen.
För tiotalet år sedan var vi några i sällskapet som letade efter ett konstverk i form av en dopfunt som Arne Jones hade skapat och som skulle finnas på Sundsvalls sjukhus. Vi fann en dopfunt men kunde inte upptäcka någon inskription av tillverkaren.
Jan Bränström arbetar som sjukhuspräst på Sundsvalls sjukhus. Han hörde av sig till AJ-sällskapet för en dryg månad sedan och berättade att sjukhuskyrkan bytt lokal. I samband därmed behövde något göras åt dopfunten som blivit tärd av tidens tand. Den består av tre delar – fundamentet i vitmålat trä, ”Skålhållaren” i trä med tre snidade symboler och en enkel dopskål i tenn. Jan skrev: ”Skålhållaren” var i tre delar, tidigare lagad före min tid men trasig igen. Jag frigjorde den från fundamentet där den var fastsatt och har lagat den efter bästa förmåga. På skålhållarens undersida fann jag då inskriptionen ”Arne Jones -41”, så dopfunten är verkligen ett verk, ett tidigt verk vad jag kan förstå, av honom och jag ville meddela detta.
En inte ointressant aspekt är att dopfunten tidigare (efter 1941 och framåt) stått i det gamla sjukhuset (nuvarande kommunhuset) i Sundsvall och att åtminstone två medlemmar i sällskapet blivit döpta i den. Kanske finns det fler som blivit döpta på gamla sjukhuset, i dopfunten, och att den därför kan vara värd ett återbesök?
Årsmötet ägde rum lördag 9 oktober i skolhuset vid
Ålsta fokhögskola i Fränsta. Liksom föregående år hade planerat årsmöte i
Stockholm under våren ställts in pga. covidpandemin. För att minimera behovet
av resande (många styrelseleda-möter och medlemmar tillhör riskgrupp),
genomfördes även årets komprimerade möte i Fränsta, då fyra styrelseledamöter
och stor del av sällskapets medlemmar är bosatta i närområdet.
Årsmötet var behörigt att fatta beslut eftersom en
medlem (!) hade infunnit sig, förutom den till antalet ledamöter beslutsföra
styrelsen (fyra ledamöter).
Verksamhetsberättelsen präglas också den av pandemin.
Med undantag av utställningen om Arne Jones i Ålsta under ett år 2019-2020 och
med undantag av Christer Lundgren som i januari, vid sidan av webbmasterjobb, gav
ut en coffee-table-book: Arne Jones – en
bildhuggares universum.
Webbsidan ja, den är kanske vårt viktigaste medium
för att ”främja intresset för och studiet av Arne Jones liv och
konstnärskap” – som det står i sällskapets stadgar. Den är under ständig
komplettering och lär i princip aldrig bli färdig. Så ska det också vara – den
följer med i tiden.
Pandeminsrestriktionerna har inte heller begränsat
mailkontakter med allmänhet som ställer frågor om Arnes konst, eller vill sälja
sådan, eller uppmärksamma verk av Jones som fallit i glömska.
Christer finner ett och annat i Arnes boksamling,
som han skriver ned och skickar till styrelsens ledamöter. Det kan handla om
något verk Arne har gjort, eller om konst i allmänhet, eller om konstteoretiska
överväganden. Christers intressanta fynd kunde mycket väl ta form som
nyhetsbrev och skickas som sådana till prenumeranter och medlemmar.
Så, för att sammanfatta, pandemin med sina
restriktioner har inte fått oss att tappa sugen. Vi fortsätter bevara och
förtydliga minnet av Arne Jones och hoppas att du gör oss sällskap.
