Välkommen till en unik konstutställning den 6 april

ARNE JONES

Vi presenterar tre intressanta föreläsningar och en helt unik utställning av Arne Jones som kastar nytt ljus över hans konstnärskap.

I arrangemang av Jones antikvariat och i samarbete med Arne Jones-sällskapet

Med 77 st offentliga skulpturer och som räknas som en i gruppen 1947 års män är han känd för sina nyskapande skulpturer där han var pionjär att införa ”rummet” i svensk skulptur. 

Hans dramatiska liv och vänskapen med Lars Ahlin och Ulf Linde har gjort honom omtalad i hela Skandinavien.


Belinda Jones Alaton, dotter till Arnes yngre bror Ragnar, fortsätter bedriva Jones välkända antikvariat men numer i Spetebyhall, beläget söder om Valla, mellan Flen och Katrineholm. 

På utställningen kan ni ta del av Arne Jones skulpturer, foton, skulpturmodeller, bokomslag och grafik.

Det kommer också presenteras tre föredrag om Arne Jones och hans konst. 


Det blir en unik utställning av skulpturer som tidigare ej har visats offentligt.

I utställningen får du uppleva Arne Jones i sin egen rätt, som den konstnär han var.

Vi visar bredden av hans konstnärskap, med fokus på spännande arbete inom offentlig konst och illustrationer.

Jones antikvariat visar unika skulpturer av Arne Jones och tre föredragshållare berättar personligt om hans konstnärskap.

Här presenteras ett stort urval av hans skulpturer från privata samlingar, teckningar och bokomslag samt arkivarier. Dessutom utforskar vi hans internationella inspirationskällor och nätverk.

Tre föredragshållare ger sin egen syn på Arne Jones som konstnär.

Anders Wikström – Ordförande i Arne Jones-sällskapet och aktiv i Norrköpings kulturliv..
Svante Junker – Mångårig skribent och sekreterare i Arne Jones-sällskapet.
Christer Lundgren – Svärson till Arne Jones, förvaltar Ditte Jones-Lundgrens efterlämnade konstsamling.

Arne Jones framför ”Spiral åtbörd” år 1961


PROGRAM

Hålltider

Antikvariatet är öppet från klockan 13.00

-14.00 Öppning och Visning av utställningen
– Ca 14.30 Föredrag start
– Svante Junker 40 min 
– Anders Wickström 30 min
– Paus med caféservering 30 min
– Forts. Föredrag, Christer Lundgren, 35 minuter
– Fortsättning visning av utställning och möjlighet att botanisera i Antikvariatet

Utställningen arrangeras i samarbete med Arne Jones-sällskapet. Missa inte denna unika möjlighet att utforska Arne Jones konstnärliga värld! 🎨🌟

Tipsa vänner och bekanta som har möjlighet att komma. En unik utställning, intressanta föredrag och ett stort antikvariat att bekanta sig med.

Hjärtligt välkomna

Färdigställandet av förteckningen över Arne Jones skulpturer på allmän plats.

Skulpturer på allmän plats

Sällskapet har under lång tid försökt kartlägga Arne Jones offentliga skulpturer på allmänna platser.

Eftersom några skulpturer har försvunnit av olika anledningar har arbetet tagit lång tid.

Nu håller vi på att slutföra arbetet som ni kan följa under huvudrubriken GALLERI och därefter klicka på underrubriken LISTA MED LÄNKAR TILL OFFENTLIGA SKULPTURER.

Eftersom det rör sig om 77 st skulpturer så kommer arbetet att fortgå under några månader. Kom gärna med kompletterande information eller synpunkter.

Medlemsblad

Vi har nu samlat dom medlemsblad som berör Arne Jones konstnärskap på hemsidan under meny rubrik Arne Jones-sällskapet /Medlemsblad

Medlemsblad arkiv – Arne Jones konstnärskap Klicka gärna på länk

Här följer en lista. Som ni ser har vi varit flitiga och lyckats skriva ner en hel del intressanta texter. Vi hoppas att ni finner det både intressant och informativt.

Möte Arne Jones-sällskapet och Västernorrlands museum

Plats: Västernorrlands museum, Hemsön
Datum: 2022-08-30

Närvarande: Lina Aastrup, Olivia Catti Stark, Karolina Aastrup, Kajsa Hartig från Västernorrlands museum.

Svante Junker, Nina Öhman, Torbjörn Hassberg representerade Arne Jones-sällskapet.

Avsikten med mötet var att diskutera hur Arne Jones konst som finns på museet bör visas.

Tankar kring förmedling av Arne Jones konstnärskap
Länsmuseet har en nyanställd projektledare/curator på området samtidskonst. Tjänsten syftar till att skapa en plattform för samtidskonst för att stärka konstens ställning i länet.

Närmast finns idéer kring att visa fotografier av Arne Jones, bilder av konstverken, på publika platser i museet.

Permanent visa verk
Önskemål finns från sällskapet sida att ha en permanent yta att visa föremål ur samlingen löpande. Exempelvis en monter i entrén eller ett avskilt rum.

I donationen av skulpturer finns skulpturgruppen ”Närheter” som skulle kunna placeras utanför entrén eller innanför i den stora entréhallen.

Följ länken: www.digitaltmuseum.se

Digitalt museum

Arne Jones samling på digitalt museum består idag av 2 824 objekt.

Länsmuseet har ett nytt samlingsförvaltningssystem där information om föremål och fotografier finns överfört. Arbete pågår med att se över informationen i databasen.

Behov finns att förädla informationen i databasen, berika med ny information. Här behöver länsmuseet hjälp av Arne Jones-sällskapet, vilket sällskapet ställer sig positiv till.

Vad kan vi göra framöver

Länsmuseet tittar på möjligheten att visa föremål på en mer långsiktig basis. Kan kräva inköp av en ny monter.

Museet ska hösten 2022 ta fram stora printar att ställa ut i museets publika ytor.

Tillsammans ser över möjligheten att ytterligare förmedla AJ:s samlingar och verk i digitala kanaler.

Museet och AJ-sällskapet ses för ett uppföljande möte våren 2023.

Årsmöte 2021

Årsmötet 2021 och verksamheten 2020

Årsmötet ägde rum lördag 9 oktober i skolhuset vid Ålsta fokhögskola i Fränsta. Liksom föregående år hade planerat årsmöte i Stockholm under våren ställts in pga. covidpandemin. För att minimera behovet av resande (många styrelseleda-möter och medlemmar tillhör riskgrupp), genomfördes även årets komprimerade möte i Fränsta, då fyra styrelseledamöter och stor del av sällskapets medlemmar är bosatta i närområdet.

Årsmötet var behörigt att fatta beslut eftersom en medlem (!) hade infunnit sig, förutom den till antalet ledamöter beslutsföra styrelsen (fyra ledamöter).

Verksamhetsberättelsen präglas också den av pandemin. Med undantag av utställningen om Arne Jones i Ålsta under ett år 2019-2020 och med undantag av Christer Lundgren som i januari, vid sidan av webbmasterjobb, gav ut en coffee-table-book: Arne Jones – en bildhuggares universum.

Webbsidan ja, den är kanske vårt viktigaste medium för att ”främja intresset för och studiet av Arne Jones liv och konstnärskap” – som det står i sällskapets stadgar. Den är under ständig komplettering och lär i princip aldrig bli färdig. Så ska det också vara – den följer med i tiden.

Pandeminsrestriktionerna har inte heller begränsat mailkontakter med allmänhet som ställer frågor om Arnes konst, eller vill sälja sådan, eller uppmärksamma verk av Jones som fallit i glömska.

Christer finner ett och annat i Arnes boksamling, som han skriver ned och skickar till styrelsens ledamöter. Det kan handla om något verk Arne har gjort, eller om konst i allmänhet, eller om konstteoretiska överväganden. Christers intressanta fynd kunde mycket väl ta form som nyhetsbrev och skickas som sådana till prenumeranter och medlemmar.

Så, för att sammanfatta, pandemin med sina restriktioner har inte fått oss att tappa sugen. Vi fortsätter bevara och förtydliga minnet av Arne Jones och hoppas att du gör oss sällskap.

Spiral reflex, Sundsvall

Spiral reflex står efter 60 år fortfarande kvar i stadsdelen Skönsberg, nordost om Sundsvalls centrum. Skulpturen invigdes 1960 och tusentalet personer hade samlats för att delta, i dåvarande Sköns köping som var egen kommun och som 1965 lades samman med Sundsvall. Liksom Skönsbergs centrum med sina byggnader är det 1950-talets stuk också över skulpturen. Samma anda präglade också de tal och anföranden som hölls; Sverige förändrade sig, det nya och bättre samhället byggdes, samtiden och framtiden såg ljus ut, riktningen framåt var tydlig.

Spiral reflex på 60 talet

Spiral reflex är ej synlig på sällskapets hemsida, men både den och tidsandan förtjänar att lyftas fram. Den står där som ett minnesmärke över en osedvanligt kreativ konstnär och en osedvanligt kraftfull tidsanda när det moderna Sverige på allvar byggdes. Lyser gör den fortfarande.

Den finns att upptäcka bortom hemmablindheten; sådant vi ser varje dag utan att upptäcka det. Mycket är så invant och vardagligt att vi sällan tänker på det; det försvinner i en välbekant anonymitet, till sist ser vi det inte.  

Stanna till, gör ett försök att upptäcka den!

Radikal konst – två 40-talister

I april medlemsblad berättar vi om en utställning med Sven Alfons och
Arne Jones på Konstmuseet i Norrköping 1948. Läs utdraget ur museichefens artikel inför utställningen med rubriken ”Radikal konst – två 40-talister” på Museet och recensionerna, om hur man då såg och upplevde de abstrakta skulpturerna av Arne Jones.

Porträttbysterna hade säkert besökarna lättare att förhålla sig till men skulpturerna var nog svårare att direkt ta till sig och ”förstå”. Vidare citeras Jones från en artikel i Vecko-Journalen där han försvarar den abstrakta konsten och att skulptur ska vara en del i den moderna arkitekturen.

För mer information kontakta Anders Wickström (anderswickstrom@hotmail.se)
.

Årsmöte 2020

Årsmöte 2020

Vi har alla förändrat ett och annat i vår vardag pga pandemin.

AJ-sällskapets årsmöte sköts upp, föredrag och visningar har ställts in eller genomförts med restriktioner – tråkigt men nödvändigt. Nu blåser aningen nya vindar, men många medlemmar tillhör riskgrupp och vill ogärna resa långt för ett årsmöte med risk för att smittas.

Medlemmar kallas därför till årsmöte lördag 10 oktober, kl 13.00 i Fränsta, närmare bestämt i Skolhuset, Ålsta folkhögskola.

Medlemmar som inte fysiskt kan närvara får gärna ”medverka” via mail eller telefon. Sällskapet har flest medlemmar i orten Fränsta med omnejd, så ort och plats har valts för att så många som möjligt ska kunna delta vid ett kort årsmöte, med corona-avstånd, för att avhandla två angelägna ärenden: 

Redovisning  2019 inklusive ansvarsfrihet för styrelsen samt välja en ny styrelse. 

Delar av styrelsen vid vårt föregående årsmöte i Stockholm

Vi vill bli fler.

Vi har stadigt blivit fler och fler medlemmar men från en mycket blygsam nivå. Många är intresserade men vi behöver fler betalande medlemmar.

Vi vill därför tacka alla dom som aktivt stödjer oss och stött oss i vårt arbete med att nå ut med kunskap och information om Arne Jones och därför är aktivt registrerade medlemmar.

Vi kommer bl.a. under det kommande vinterhalvåret fortsätta att utveckla informationen på vår  hemsida. Vi hoppas också att kunna utveckla samarbetet med museer som har Arne Jones i sina samlingar. Vi kommer att fortsätta med att delge alla som är intresserade med nyhetsbrev. Vi kommer att följa det fortsatta arbetet på Västernorrlands museum med digitalisering av den stora donerade samlingen kring Arne Jones.

Många och omfattande uppgifter som också innebär fasta kostnader i form av WEB hotell, porto och mycket annat. (Allt arbete sker ideellt.)

Så stöd oss gärna. 

Sekreterare Svante Junker

Bli medlem genom att betala medlemsavgiften 150:- för enskilda, 250:- för familj till Arne Jones-sällskapets bankgiro 496-1439. 

Ni kan också swisha beloppet till 070-663 99 93 Mai Karlsson. Skriv AJ och ditt namn.

Kom ihåg att skriva ditt namn och post- och eventuell mailadress!

Skinnarviksparken, Stockhom

Skinnarviksparken

Jan Wretman gjorde också ett besök i Stockholm för att bla titta på …..Progression

Skinnarviksparken, Stockholm

Jag hade läst att det skulle finns en Jones-skulptur i Skinnarviksparken på Södermalm i Stockholm. Söndagen den 1 december 2019 råkade jag befinna mig på Södermalm, och jag bestämde mig för att försöka hitta igen skulpturen. Det var en gråtrist dag, men jag ville ändå passa på. Skinnarviksområdet ligger vid sidan av de stora genomfartsgatorna, och trots att jag tidigare bott många år på Södermalm hade jag aldrig varit i den här delen av Söder. Jag kände mig en aning desorienterad, men lyckades så småningom komma fram till en stor grässlänt, som enligt gatuskylten skulle vara just Skinnarviksparken.

Det var helt tomt på människor där, men längst bort i andra änden av parken såg jag något som kanske kunde vara en Jones-skulptur. Jag gick dit och fann ett ensamt och långsamt avsmalnande metallspröt i stort format, som från att ha börjat snett lutande, sedan pekade mer och mer upp mot skyn, för att till sist, långt över mitt huvud, liksom försvinna ut i intet. Det fanns ingen skylt som gav någon information om vare sig konstverket eller konstnären. Men jag kände mig ändå rätt övertygad om att jag hade funnit det jag sökt efter. Senare har jag kollat med foton på internet och funnit att jag hade rätt. Det var Jones.

Själva konstruktionen av hopfogade prefabricerade metallplattor av allt mindre och mindre dimension verkade typisk för hur Jones ibland arbetade. Förutom att vara konstnärligt begåvnad måste han också ha varit en duktig mekanisk konstruktör. När jag såg verket första gången fick jag en känsla av att alltihop var på väg att tippa. Det såg så instabilt ut. Men skulpturen har faktiskt stått stadigt i storm och ruskväder i bortåt fyrtio år och kommer nog att göra så i många år till.

Sade mig skulpturen någonting? Nej, ingenting, måste jag nog erkänna. Ingenting annat än att den kände sig ensam och övergiven där i Skinnarviksparken. Men sådant är kanske offentliga konstverks öde. När de har stått framme till allmänt beskådande ett antal år, så slutar människor att lägga märke till dem. Jag tror att Jones skulptur hade velat ha lite fler nyfikna människor omkring sig. Eller var det jag som inte var på rätt humör?

Jag har läst att skulpturens namn är Progression. I SAOL finner jag att ordet ”progression” i icke-matematiska sammanhang betyder framåtskridande, eller jämn tillväxt. Vad kan Jones ha menat med det namnet? Han brukade ju namnge sina skulpturer på ett genomtänkt och ofta lite klurigt sätt. Själva ordet progression står i min föreställningsvärld för något positivt. Att någonting går framåt, att allt ska bli bättre. Men den här dystra dagen i Skinnarviksparken var det som om skulpturen sade mig att framåtskridandet försvagas mer och mer, och så småningom försvinner ut i tomma intet. Ändå vill jag inte tro att Jones var så pessimistisk. Namnet får fortsätta att vara ett mysterium för mig.

Utställning Ålsta folkhögskola

Jan Wretman som är styrelseledamot var för en tid sedan och besökte utställningen som pågår i Ålsta folkhögskola, Medelpad.

Han skickade följande funderingar och iakttagelser.

JW, 2020-01-29

Utdrag ur min dagbok – om jag hade haft någon

Ålsta

En helt vanlig vardag i december 2019 besökte jag miniutställningen ”Arne Jones värld” på Ålsta folkhögskola i Fränsta. Jag hade visserligen varit där tidigare, men nu ville jag i lugn och ro ta en närmare titt på den. Det är trapphallen alldeles innanför den gamla huvudentrén som fungerar som utställningslokal. En väldigt liten lokal med begränsade möjligheter, men ändå med en viss rymd. En och annan elev från skolan passerade medan jag var där, men jag var den ende som stannade för att se utställningen.

Det som först gjorde intryck var den jättelika förstoringen på ena väggen av ett foto från Jones ateljé i Norrviken. Som att kliva rakt in i ”Arne Jones värld”. På samma gång fantasiförråd och mekanisk verkstad.

Det som därefter fångade mitt intresse var två texter som fanns att läsa, den ena av Jones själv och den andra av Ulf Linde. Jones text är ett maskinskrivet brev till ”Prosten Schröder” i Vantörs församling, 1959. Det handlar om Jones tankar i samband med det krucifix som han arbetade med till denna församling. Jones skriver här mycket klart, tydligt och välformulerat, enligt min mening. Det överraskade mig, eftersom det enda jag tidigare läst av Jones var de anteckningar som finns samlade i en katalog från minnesutställningen på Moderna Museet, Sandvikens Konsthall och Sundsvalls Museum 1994-95. De anteckningar av Jones som återges där begriper jag inte ett dugg av. De är liksom skrivna på ett kodspråk, som är helt främmande för mig (ungefär som Heidegger). Men här i Ålsta fann jag nu till min glädje att Jones ibland kunde skriva helt begripligt.

Den andra texten, den av Ulf Linde, är en artikel (”1947 års män”) från DN, 1972. Det är en återblickande artikel som inte handlar speciellt om Jones, utan mer om hur författaren själv, som mycket ung, upplevde de konstnärliga stämningarna i landet under de år på 1940-talet då ”konkretismen” började göra sig synlig. Liksom alltid när det gäller Ulf Linde, är det en både överraskande och lärorik artikel, som jag nu fann stort nöje av att läsa.

Något överraskad får jag konstatera att det som gjorde det starkaste intrycket på mig i Ålsta var just de två ovan nämnda texterna, inte det fåtal konstföremål som ställdes ut i glasmontern. Små, ibland centimeterstora förstudier till större konstverk har jag svårt att känna något intresse för, speciellt när de är inlåsta i en glasmonter. Men detta ska inte uppfattas som kritik mot utställningen. Jag har bara försökt beskriva vad jag själv tyckte och kände. Och mina tyckanden och känslor bottnar antagligen i att jag är totalt okunnig om skulptur.

Jag tycker att det är bra att utställningen kommit till stånd. Västernorrlands museum har gjort ett fint arbete på en begränsad yta. Dessutom har man gjort en intressant och innehållsrik broschyr som finns tillgänglig för besökarna. För mig personligen kanske till och med intressantare än själva utställningen? (Men varför har man inte korrekturläst broschyren? Då hade man kunnat undvika en del pinsamma tryckfel.)

Translate »