Arne Jones ställde tillsammans med skulptören Sivert Lindblom ut på 34:e Biennalen i Venedig 1968. I samband med studentupproren som pågick i Italien skedde stora demonstrationer, så även i Venedig.
Stängningen av den svenska delen av utställningspaviljongen skedde i protest mot de massiva polisinsatserna och godtyckliga arresteringar som utspelades i staden och på festivalområdet Giardini där Biennalen hade en stor verksamhet.
Detta reportage av konstkritikern och journalisten Kristian Romare beskriver den svenska aktionen med konstnärerna och med den svenske utställningskommisarien Olle Granath när de förklarar sitt beslut att stänga utställningen för publik och massmedia. Programmet som ursprungligen sändes på SVT presenteras av Lennart Ehrenborg.
SE REPORTAGET av Kristian Romare från händelsen i Venedig
Det finns två stora händelser av betydelse som inträffade i Jones
absoluta närhet. Revolten på Konsthögskolan 1964. Och den 34:e
Biennalen i Venedig 1968.
Eleven vid Konsthögskolan, Karl Olof Björk kom ut med boken
Konstnär utan framtid underrubriken var Den sovande akademin.
Boken som utgavs i Bonniers Tribunserie, och var ett generalangrepp
på Konstakademien och Konsthögskolan.
Jones var då tillsammans med Asmund Arle professor i skulptur på Konsthögskolan, där de mellan åren 1961 och 1971 tillsammans innehade professuren i skulptur.
Revolten kom att leda till att skolan i vissa avseenden reformerades.
Revolten hade sina rötter bland målarna där irritationen var stor
över framför allt professorerna Olle Nyman och Lennart Rodhe.
Däremot applåderades professorerna Asmund Arle och Arne Jones.
Vid den 34:e Venedigbiennalen var Jones tillsammans med
skulptören Sivert Lindblom de svenska representanterna. Ansvarig för
den svenska paviljongen var Olle Granath. Den svenska paviljongen
öppnades aldrig som ett resultat av den revolt som utbrutit vid Konsthögskolan
i Venedig. Där massiva demonstrationer hölls som riktade
sig mot Biennalen, konstmarknaden och kommersialismen. Den svenska
kvällspressen gick till hårt angrepp mot Jones, Lindblom och
Granath.
Arne Jones gick i svaromål;
Vår utställning är stängd som en protest mot Biennalledningen.
Dels för att den historiska utställningen i Italienska paviljongen,
som skulle ha bildat kärnan på Biennalen, inte blev av.
Dels på grund av de extra ordinära uppbådet av poliser. Stängningen
har ingenting med övriga demonstrationer att göra. Att
i denna situation bli beskylld för opportunism känns bittert.
Det är tillräckligt bittert förut.
Den utställning Jones nämner, vilken skulle ha utgjort kärnan på
Biennalen, var Futurism from informalism to primary structure.
Som om inte detta vore nog så dyker den Skånebaserade performancegruppen
Drakbyggarna med Jörgen Nash upp. Trojansk häst kallar de
sin aktion och dekorerar de övertäckta skulpturerna av Jones och
Lindblom med julpynt. Aktionen riktade sig inte mot utställarna utan
mot Biennalen som kommersiellt jippo.