Här följer en lista. Som ni ser har vi varit flitiga och lyckats skriva ner en hel del intressanta texter. Vi hoppas att ni finner det både intressant och informativt.
Jan
Wretman gjorde också ett besök i Stockholm för att bla titta på
…..Progression
Skinnarviksparken, Stockholm
Jag hade läst att det skulle finns en Jones-skulptur i
Skinnarviksparken på Södermalm i Stockholm. Söndagen den 1 december 2019 råkade
jag befinna mig på Södermalm, och jag bestämde mig för att försöka hitta igen
skulpturen. Det var en gråtrist dag, men jag ville ändå passa på.
Skinnarviksområdet ligger vid sidan av de stora genomfartsgatorna, och trots
att jag tidigare bott många år på Södermalm hade jag aldrig varit i den här
delen av Söder. Jag kände mig en aning desorienterad, men lyckades så småningom
komma fram till en stor grässlänt, som enligt gatuskylten skulle vara just
Skinnarviksparken.
Det var helt tomt på människor där, men längst bort i andra
änden av parken såg jag något som kanske kunde vara en Jones-skulptur. Jag gick
dit och fann ett ensamt och långsamt avsmalnande metallspröt i stort format,
som från att ha börjat snett lutande, sedan pekade mer och mer upp mot skyn,
för att till sist, långt över mitt huvud, liksom försvinna ut i intet. Det
fanns ingen skylt som gav någon information om vare sig konstverket eller
konstnären. Men jag kände mig ändå rätt övertygad om att jag hade funnit det
jag sökt efter. Senare har jag kollat med foton på internet och funnit att jag
hade rätt. Det var Jones.
Själva konstruktionen av hopfogade prefabricerade
metallplattor av allt mindre och mindre dimension verkade typisk för hur Jones
ibland arbetade. Förutom att vara konstnärligt begåvnad måste han också ha
varit en duktig mekanisk konstruktör. När jag såg verket första gången fick jag
en känsla av att alltihop var på väg att tippa. Det såg så instabilt ut. Men
skulpturen har faktiskt stått stadigt i storm och ruskväder i bortåt fyrtio år
och kommer nog att göra så i många år till.
Sade mig skulpturen någonting? Nej, ingenting, måste jag nog
erkänna. Ingenting annat än att den kände sig ensam och övergiven där i
Skinnarviksparken. Men sådant är kanske offentliga konstverks öde. När de har
stått framme till allmänt beskådande ett antal år, så slutar människor att
lägga märke till dem. Jag tror att Jones skulptur hade velat ha lite fler
nyfikna människor omkring sig. Eller var det jag som inte var på rätt humör?
Jag har läst att skulpturens namn är Progression. I SAOL
finner jag att ordet ”progression” i icke-matematiska sammanhang betyder
framåtskridande, eller jämn tillväxt. Vad kan Jones ha menat med det namnet?
Han brukade ju namnge sina skulpturer på ett genomtänkt och ofta lite klurigt
sätt. Själva ordet progression står i min föreställningsvärld för något
positivt. Att någonting går framåt, att allt ska bli bättre. Men den här dystra
dagen i Skinnarviksparken var det som om skulpturen sade mig att
framåtskridandet försvagas mer och mer, och så småningom försvinner ut i tomma
intet. Ändå vill jag inte tro att Jones var så pessimistisk. Namnet får
fortsätta att vara ett mysterium för mig.
