Skiss till katakombvägg

Inskription är en nedteckning som består under längre tidsperioder. Det kan vara tecken som är ingraverade i beständiga material som till exempel stenar och metaller. Inskriptioner tenderar att ha som syfte att vara synlig för en offentlighet med en ambition om historieskrivning.

Katakomb är en underjordisk begravningsplats. Gravarna låg antingen var för sig uthuggna i väggen eller också gravlades de döda i gravkammare med flera gravar.

Skiss till Katakombvägg

Text Christer Lundgren

Några år innan Arnes död var jag tillsammans med min dåvarande hustru Ditte Jones på besök när han arbetade med ”Skiss till katakombvägg”. Såg honom mura in sina skulpturdetaljer. Hans egna men också eviga föremål. För mig framstod den som ett rebus, en gåtfull rebus full av tematiska symboler. Jag har fortfarande Arnes ”Idol” från Kykladerna  på en hylla.

”Konsten skall nog fan överleva all materialism, all fetischism, all kommersialism, all standardhöjning,all status och all opportunism om den så skall leva i en gravkammare. Det är mig icke fjärran – det var min ungdoms arbetsmiljö”

Nu är Malmö Live invigt. Med huskroppar som sticker upp i skyn. Nu är inte Turning Torso en solitär. Skapar en brygga mellan Västra hamnen och City. Bredvid finns Utzons tillbyggnad som samsas med det gamla Hamnkontoret. Och som bildar en länk till dom gamla Skånelängorna som är Svenska Kyrkans sjömanskyrka. Renoverad och moderniserad för många år sedan av Arkitekt Klas Anshelm.

Klas Anshelm

Klas Anshelm vän och konstnärlig samarbetspartner. 

Klas Anshelm som också har ritat Malmös, av alla omtyckta Konsthall, där den ligger inbäddad alldeles intill Malmö Opera.

Det var där på Malmö konsthall som den fantastiska utställningen på Malmös Konsthall av Peter Greenaway kring Ikaros myten ”Flying over water” presenterades år 2002.  … en utställning som visade vilken fantastisk konsthall Klas Anshelms konsthall har skapat.

Jag minns att när jag var där för att se utställningen möttes man av ljudvågor som förebådar denna mäktiga utställning.

Man kom in i dunklet och en viss vilsenhet uppstod, denna nästan kliniska ordning, numrerade stationer och ändå oordning. Dom eviga myterna som aldrig blir inaktuella. Myter som vi bär inom oss.

Livets labyrint, allt sorterat och etiketterat. Vatten som liv, vatten i stora kar. Ljudet av vind och vatten. Glasbehållare med associativa föremål om att flyga. Och plötsligt, min blick fastnade på ett namn….

Arne Jones  …

I en av Peter Greenaways montrar. I en uppslagen bok, Vinteroffer av Erik Lindegren, har en av Klas Anshelms bästa vänner illustrerat omslaget.

Arne Jones och Klas Anshelm som tillsammans i nära samarbete skapade flera konstprojekt. Några genomförda, några stannade som ej utförda tävlingsbidrag.

Ett av konstprojekten som uppfördes är fontänen vid KTH i Lund. Ett sammanträffande? Ödets lek med verkligheten? Plötsligt inser jag att det handlar om flera sammanträffanden… flera paralleller.

Ikaros, som myt…. Högskolans fontän som något mer än bara en fontän. Och nu granne med Sveriges genom tiderna största satsning på vetenskaplig grundforskning. Nämligen ESS och MAX IV.

Arne Jones började som bildhuggare, högg in negativa bokstäver, tecken, i mörka gravstenar. År 1937 skulpterar han ett ”I” i sandsten. Skrift utgör alltmer förenklade avbildningar av ting. De trycktes in som negativa former i enkla lerplattor. Ett tecken. En ikon av konkret föreställande bilder.

Valet av bildtecken tycks vara avgörande för utvecklingen av mer komplexa tankeexperiment inom skilda kulturer. Tankeexperiment som i vår tid lett till tankar och teorier om det andliga och det fysiska.

Teori är att synliggöra, att visa fram något, att göra det spektakulärt. Teori och teater har samma ursprung i det grekiska språket. Vetenskapens ursprung är i den meningen magisk. Från pytagoréernas talmystik till nutida fysiks spekulativa hypoteser. Kvantfysikens teorier om partiklar och vågor.

Vårt vetande växer inte, det förskjuts.

Någon har sagt ”Vetenskapen söker det specifika i det generella medan konsten framställer det allmänna genom det enskilda” Är det inte detta som Arne Jones och Klas Anshelm har velat göra med sin vattenskulptur?

 Ett tecken i järn och glas

 Dom bygger en fontän som är en vision, en tanke, ett tecken.

En vision som kolliderar med dåtidens bristande teknik och raserad av ett debattklimat som gjorde allt till politik. Studentupprorens tid.

En tid som också utvidgade konstverket till att omfatta galleriernas och konsthallarnas inre arkitektur. Dom bygger ett konstverk som omfattar hela himlen som arkitektur. Moln, himmel, skuggor speglande sig i vattnets fyrkantiga kar.

Genomskinliga kvadrater mot en genomskinlig himmel. En skulptural utvidgning av Kasimir Malevitj målning ”Vit kvadrat på vit botten” till att omfatta ett universum. En syntes mellan intet och ingenting. En strängt geometrisk form, estetiskt harmonisk och skön men utan symbolisk innebörd. Och ändå…

Denna långt drivna abstraktion visar på ett hemlighetsfullt sätt en likhet med vad vi idag vet hur materien är uppbyggd.

I Thomas Millroths bok om Olle Bonniér finns ett intressant stycke som har beröringspunkter med Arne Jones.

”Det handlar om den ej genomförda utställningen ”Svart Magi” med Olle Bonniér, Arne Jones, Karl-Axel Pehrsson och Pierre Olofsson, på galleri Samlaren år 1951. Millroth skriver där att om utställningen hade kommit till stånd hade det skrivits konsthistoria. Avsikten var att slå in föremål i paket. Nu kom det att dröja sex år innan en jämförbar händelse inträffade, då i Paris, där Yves Klein visade ett tomt galleri.

Man kan bara spekulera i vart denna väg hade lett och vad denna diskussion hade skapat för konstnärliga förutsättningar. Bonniérs tankar kretsade kring konsten och verket. ”De två behöver inte vara ett, eftersom konsten uppstår som en psykisk rörelse i betraktaren. ”

Några år innan Arne Jones går bort skapar han ”Skiss till katakombvägg” En helt vit vägg med sammanställningar. Murar in sina teman. Han säger i sina dagboksanteckningar ”Är det kanske symptomatiskt eller tom. symboliskt att jag murar in dem, att jag låter mitt tema försvinna in i en vägg. Är detta avsked eller protest eller bådadera? En demonstrativ död?”

Rolf Söderberg skriver i sin bok om Arne Jones om temat i Katakombväggen – ”motsatsernas spel, evigt kontra modernt, de naturens lagar som dominerar oss och de som vi försöker tygla. Paren tycks ibland liksom krypa in i väggen, ibland lösgöra sig ur den. Väggen är laddad med symbolik och den blir till slut kanske framförallt en gåta.”

Asaguden Valand och den grekiska guden Ikaros…

Han hade blivit tillfångatagen och gjord till krympling för att smida underbara ting. När han försöker fly dödas han av kungadottern Bödvild. Med vingar som han själv hade gjort och genomborrad av spjut föll Valand döende till marken. Men han återuppstår i Valhall när Hervor lyfter upp honom till sig.

Så slutar sagan om Valand, konstnären i asagudarnas värld.

Fontänen dukade under för en ödesdiger stenkastning och bristande teknik. Skall sagan om fontänen sluta här? Vill vi att detta skall vara vår egen nutida Ikaros som försökte sträcka sig för högt upp mot solen? Visa på vårt tekniska övermod.

Eller skall man äntligen inse den fulla vidden av ett tecken och reparera skulpturen. Och återställa den till den fantastiska kultur och kunskapsbärare den var avsedd att vara. Vill vi inte att den skall återuppstå?

Ny teknik har möjliggjort att vi sedan ett sekel kan flyga. Provkörningar av fontänen för något år sedan visar att den med vår tids teknik och material kan fungera. En skulptur som revolterade i sin tid och i ren trotsighet skickar upp oceanens vattenytor mot rymdens oändlighet. Det fysiska som sträcker sig mot andligheten. Kan det bli vackrare?

Eller skall den bara vara en del av Arne Jones demonstrativa gravkammare för konstens överlevnad. En fullskalig del av skiss till katakombvägg.

Skiss till katakombvägg finns hos Moderna Museet , Stockholm och ställdes senast ut på Stockholms Konstakademi 2017.