Kritikern och poeten Sven Alfons kom att kalla konstnärerna ”Unga gotiker” i en artikel i Konstrevy hösten samma år. Men det är begreppet ”1947 års män” som sedan dess blivit vedertaget och flitigt använts trots de deltagande konstnärernas ovilja; ”Vi var ju ingen grupp” har flera av dom senare påpekat.
Året därpå, 1948, skrev Olle Bonniér, själv en av ”1947 års män/gotiker” ett manifestliknande program för den konkreta konsten – Naturavbildning, abstraktion, konkretion – en begreppsutredning (i Prisma, nr 2, 1948).
”Bilden är än yta än rum – mångrum – men alla dessa rum är helt och hållet relativa och tvingar ögat att vandra vidare: här finns ingen fast punkt. Tidens dimension är här ett fullbordat faktum: ingen åskådare kan uppfatta denna bild annat än som en gestaltning av tid – ”