"1947 års män"
En grupp konstnärer som slutade sin utbildning omkring krigsslutet, som kommit att kallas ”1947-års män”.
En av dessa var ARNE JONES.
I mars 1947 öppnades på Färg och Form, Malmtorgsgatan 10 i Stockholm utställningen ”Ung konst” – tretton konstnärer, varav två skulptörer och elva målare. (Arne Jones deltog inte. Han var upptagen av sina studier och en kommande utställning på galleri Acté, Regeringsgatan 56 i Stockholm.)
Kritikern och poeten Sven Alfons kom att kalla konstnärerna ”Unga gotiker” i en artikel i Konstrevy hösten samma år. Men det är begreppet ”1947 års män” som sedan dess blivit vedertaget och flitigt använts trots de deltagande konstnärernas ovilja; ”Vi var ju ingen grupp” har flera av dom senare påpekat.
Året därpå, 1948, skrev Olle Bonniér, själv en av ”1947 års män/gotiker” ett manifestliknande program för den konkreta konsten – Naturavbildning, abstraktion, konkretion – en begreppsutredning (i Prisma, nr 2, 1948).
”Bilden är än yta än rum – mångrum – men alla dessa rum är helt och hållet relativa och tvingar ögat att vandra vidare: här finns ingen fast punkt. Tidens dimension är här ett fullbordat faktum: ingen åskådare kan uppfatta denna bild annat än som en gestaltning av tid – ”
Några månader senare visades på Galerie Blanche, också i Stockholm, utställningen KONKRET. Där deltog Arne Jones, Olle Bonniér, Pierre Olofsson och Karl Axel Pehrson med skulpturer och målningar (men inte Lennart Rodhe och Lage Lindell som också räknats till kärnan av 1947 års män / gotiker / blivande konkretister etc.) Av Jones visades Katedral och Komposition.
Flera av tidens tonsättare skrev musikstycken inspirerade av konstverken. Bl.a. framfördes Sven Erik Johanssons Jig for Jones under en konsert i galleriet.
Hans Eklund skrev förordet till utställningskatalogen där han beskrev hur ordet konkret kan ersätta abstrakt och hur skulptur och måleri frigörs från verkligheten eller naturen.
”Den konkret arbetande konstnären komponerar inte med element som föreställer något. För honom blir inte längre omvärldens synliga beståndsdelar upplevelsen utan de rent konstnärliga idéerna om rörelses och färgförlopp”.
Utställningen väckte stort uppseende i kraft av ännu en ”modernism” men efter bara några år in i 1950—talet klingade ”det konkreta köret” (Pierre Olofssons uttryck) av.
De här nämnda målarna lät under åren kring 1950 färgen på duken betyda än yta, än rum/ djup. Jones ”tecknade” i rummet, som i Katedral, först i gips, sedan i brons, vari ”teckningen” , fick sin volym.
”1947”? Gotisk? Konkret? Abstrakt?
Läs gärna vidare på underrubrikerna för mer information.
Citerade texter av Olle Bonniér och Hans Eklund är utdrag och kan läsas i sin helhet i underrubrikerna.
Arne Jones deltog i ett flertal utställningar som följde i både Sverige och utomlands.
Han deltog bla på Salon des Réalités Nouvelles i Paris med ledaren Auguste Herbin vid tre tillfällen samt på utställningen ”L’art suédois 1913-53” på Galerie Denise René, Paris och i Bryssel, New York och Hamburg.