Skulpturen Spiral reflex

Den 14 meter höga skulpturen har blåst omkull i Skönsberg

Skulpturen Spiral reflex av Arne Jones, på Ivar Nordlanders plats i Skönsberg blåste ned i fredags 14 januari 2022.  Dessbättre skadades ingen människa vid fallet och ytterst litet av omgivande material. Först av allt måste konstverket flyttas för att inte blockera torget.  Det har visserligen stått där i 61 år utan att falla, men det kan nog fortsätta att glädja en och annan förbipasserande om det får återkomma till sin plats.  Verket är naturligtvis tilltygat och behöver därför repareras – Vi hoppas och arbetar för att skulpturen skall sättas upp igen.  

En återupptäckt skulptur

För tiotalet år sedan var vi några i sällskapet som letade efter ett konstverk i form av en dopfunt som Arne Jones hade skapat och som skulle finnas på Sundsvalls sjukhus. Vi fann en dopfunt men kunde inte upptäcka någon inskription av tillverkaren.

Jan Bränström arbetar som sjukhuspräst på Sundsvalls sjukhus. Han hörde av sig till AJ-sällskapet för en dryg månad sedan och berättade att sjukhuskyrkan bytt lokal. I samband därmed behövde något göras åt dopfunten som blivit tärd av tidens tand. Den består av tre delar – fundamentet i vitmålat trä, ”Skålhållaren” i trä med tre snidade symboler och en enkel dopskål i tenn. Jan skrev: ”Skålhållaren” var i tre delar, tidigare lagad före min tid men trasig igen. Jag frigjorde den från fundamentet där den var fastsatt och har lagat den efter bästa förmåga. På skålhållarens undersida fann jag då inskriptionen ”Arne Jones -41”, så dopfunten är verkligen ett verk, ett tidigt verk vad jag kan förstå, av honom och jag ville meddela detta.

En inte ointressant aspekt är att dopfunten tidigare (efter 1941 och framåt) stått i det gamla sjukhuset (nuvarande kommunhuset) i Sundsvall och att åtminstone två medlemmar i sällskapet blivit döpta i den. Kanske finns det fler som blivit döpta på gamla sjukhuset, i dopfunten, och att den därför kan vara värd ett återbesök?

Årsmöte 2021

Årsmötet 2021 och verksamheten 2020

Årsmötet ägde rum lördag 9 oktober i skolhuset vid Ålsta fokhögskola i Fränsta. Liksom föregående år hade planerat årsmöte i Stockholm under våren ställts in pga. covidpandemin. För att minimera behovet av resande (många styrelseleda-möter och medlemmar tillhör riskgrupp), genomfördes även årets komprimerade möte i Fränsta, då fyra styrelseledamöter och stor del av sällskapets medlemmar är bosatta i närområdet.

Årsmötet var behörigt att fatta beslut eftersom en medlem (!) hade infunnit sig, förutom den till antalet ledamöter beslutsföra styrelsen (fyra ledamöter).

Verksamhetsberättelsen präglas också den av pandemin. Med undantag av utställningen om Arne Jones i Ålsta under ett år 2019-2020 och med undantag av Christer Lundgren som i januari, vid sidan av webbmasterjobb, gav ut en coffee-table-book: Arne Jones – en bildhuggares universum.

Webbsidan ja, den är kanske vårt viktigaste medium för att ”främja intresset för och studiet av Arne Jones liv och konstnärskap” – som det står i sällskapets stadgar. Den är under ständig komplettering och lär i princip aldrig bli färdig. Så ska det också vara – den följer med i tiden.

Pandeminsrestriktionerna har inte heller begränsat mailkontakter med allmänhet som ställer frågor om Arnes konst, eller vill sälja sådan, eller uppmärksamma verk av Jones som fallit i glömska.

Christer finner ett och annat i Arnes boksamling, som han skriver ned och skickar till styrelsens ledamöter. Det kan handla om något verk Arne har gjort, eller om konst i allmänhet, eller om konstteoretiska överväganden. Christers intressanta fynd kunde mycket väl ta form som nyhetsbrev och skickas som sådana till prenumeranter och medlemmar.

Så, för att sammanfatta, pandemin med sina restriktioner har inte fått oss att tappa sugen. Vi fortsätter bevara och förtydliga minnet av Arne Jones och hoppas att du gör oss sällskap.

Spiral åtbörd i Norrköping 60 år

Spiral åtbörd, Norrköping

Museichefen: ”Klart lysande symbol”

Helena Persson, chef för Norrköpings konstmuseum, hyllar både konstnären Arne Jones och skulpturen ”Spiral åtbörd”.

Att Arne Jones har stor betydelse för Norrköping är en underdrift. Han satte på många sätt den samtida skulpturen på kartan när ”Spiral åtbörd” kom på plats.

Det blev ju skarpa diskussioner vid många middagsbord kring skulpturens kvaliteter, men vi vet ju alla att den på kort tid blev en klart lysande symbol för Norrköping. Att två köpcenter fick namnet Spiralen säger en hel del. Jones har ju också betytt mycket för den offentliga konstens roll i Norrköping.

Spiral åtbörd 60 år
Den 16 juni 1961 ljöd fanfarerna i Norrköping  efter att Spiral åtbörd (1954-1961) förklarats invigd.
I tisdags fanns en stor artikel i Norrköpings tidningar där vår ordförande i Arne Jones-sällskapet framför skulpturen utbringar en skål för den nu 60 år gamla skulpturen. Skulpturen som har blivit en symbol för staden och som fortfarande är djupt älskad och uppskattad av invånarna i Norrköping.
Skulpturen för 60 år sedan
Arne Jones vid invigningen av Spiral åtbörd, Norrköping. Foto: Västernorrlands museum
Arne Jones framför skulpturen vid invigningen 1961.
Kontraktet hade undertecknads 1956 och efter hårt arbete med tekniskt avancerade lösningar av konstruktion och material,  stod den mobila skulpturen nu klart i all sin glans. Jones mest ”suggestiva kroppsliga rörelseverk” kan ses som en fortsättning på  Piruett (1949). Först kraftigt ifrågasatt av stadens invånare men numera högt älskat av densamma och en symbol för staden.

Spiral reflex, Sundsvall

Spiral reflex står efter 60 år fortfarande kvar i stadsdelen Skönsberg, nordost om Sundsvalls centrum. Skulpturen invigdes 1960 och tusentalet personer hade samlats för att delta, i dåvarande Sköns köping som var egen kommun och som 1965 lades samman med Sundsvall. Liksom Skönsbergs centrum med sina byggnader är det 1950-talets stuk också över skulpturen. Samma anda präglade också de tal och anföranden som hölls; Sverige förändrade sig, det nya och bättre samhället byggdes, samtiden och framtiden såg ljus ut, riktningen framåt var tydlig.

Spiral reflex på 60 talet

Spiral reflex är ej synlig på sällskapets hemsida, men både den och tidsandan förtjänar att lyftas fram. Den står där som ett minnesmärke över en osedvanligt kreativ konstnär och en osedvanligt kraftfull tidsanda när det moderna Sverige på allvar byggdes. Lyser gör den fortfarande.

Den finns att upptäcka bortom hemmablindheten; sådant vi ser varje dag utan att upptäcka det. Mycket är så invant och vardagligt att vi sällan tänker på det; det försvinner i en välbekant anonymitet, till sist ser vi det inte.  

Stanna till, gör ett försök att upptäcka den!

Radikal konst – två 40-talister

I april medlemsblad berättar vi om en utställning med Sven Alfons och
Arne Jones på Konstmuseet i Norrköping 1948. Läs utdraget ur museichefens artikel inför utställningen med rubriken ”Radikal konst – två 40-talister” på Museet och recensionerna, om hur man då såg och upplevde de abstrakta skulpturerna av Arne Jones.

Porträttbysterna hade säkert besökarna lättare att förhålla sig till men skulpturerna var nog svårare att direkt ta till sig och ”förstå”. Vidare citeras Jones från en artikel i Vecko-Journalen där han försvarar den abstrakta konsten och att skulptur ska vara en del i den moderna arkitekturen.

För mer information kontakta Anders Wickström (anderswickstrom@hotmail.se)
.

Årsmöte 2020

Årsmöte 2020

Vi har alla förändrat ett och annat i vår vardag pga pandemin.

AJ-sällskapets årsmöte sköts upp, föredrag och visningar har ställts in eller genomförts med restriktioner – tråkigt men nödvändigt. Nu blåser aningen nya vindar, men många medlemmar tillhör riskgrupp och vill ogärna resa långt för ett årsmöte med risk för att smittas.

Medlemmar kallas därför till årsmöte lördag 10 oktober, kl 13.00 i Fränsta, närmare bestämt i Skolhuset, Ålsta folkhögskola.

Medlemmar som inte fysiskt kan närvara får gärna ”medverka” via mail eller telefon. Sällskapet har flest medlemmar i orten Fränsta med omnejd, så ort och plats har valts för att så många som möjligt ska kunna delta vid ett kort årsmöte, med corona-avstånd, för att avhandla två angelägna ärenden: 

Redovisning  2019 inklusive ansvarsfrihet för styrelsen samt välja en ny styrelse. 

Delar av styrelsen vid vårt föregående årsmöte i Stockholm

Vi vill bli fler.

Vi har stadigt blivit fler och fler medlemmar men från en mycket blygsam nivå. Många är intresserade men vi behöver fler betalande medlemmar.

Vi vill därför tacka alla dom som aktivt stödjer oss och stött oss i vårt arbete med att nå ut med kunskap och information om Arne Jones och därför är aktivt registrerade medlemmar.

Vi kommer bl.a. under det kommande vinterhalvåret fortsätta att utveckla informationen på vår  hemsida. Vi hoppas också att kunna utveckla samarbetet med museer som har Arne Jones i sina samlingar. Vi kommer att fortsätta med att delge alla som är intresserade med nyhetsbrev. Vi kommer att följa det fortsatta arbetet på Västernorrlands museum med digitalisering av den stora donerade samlingen kring Arne Jones.

Många och omfattande uppgifter som också innebär fasta kostnader i form av WEB hotell, porto och mycket annat. (Allt arbete sker ideellt.)

Så stöd oss gärna. 

Sekreterare Svante Junker

Bli medlem genom att betala medlemsavgiften 150:- för enskilda, 250:- för familj till Arne Jones-sällskapets bankgiro 496-1439. 

Ni kan också swisha beloppet till 070-663 99 93 Mai Karlsson. Skriv AJ och ditt namn.

Kom ihåg att skriva ditt namn och post- och eventuell mailadress!

Arne Jones samarbete med arkitekt Klas Anshelm

Under rubriken Biografi finns nu information om Arne Jones och Klas Anshelm.

Ett flertal bilder och text från arkitekt Per Qvarnströms bok om Klas Anshelm och hans samlade arbeten där Arne Jones nämns som vän och där samarbetet med den stora fontänen på LTH i Lund har ett eget kapitel.

Vid invigningen av LTH fontänen

Venedigbiennalen 1968

Tidningsartiklar i samband med Venedigbiennalen

Under huvudrubriken Biografi / Venedigbiennalen har vi lagt några tidningsartiklar som kan vara intressanta för att få en uppfattning om vad som hände år 1968.

Skinnarviksparken, Stockhom

Skinnarviksparken

Jan Wretman gjorde också ett besök i Stockholm för att bla titta på …..Progression

Skinnarviksparken, Stockholm

Jag hade läst att det skulle finns en Jones-skulptur i Skinnarviksparken på Södermalm i Stockholm. Söndagen den 1 december 2019 råkade jag befinna mig på Södermalm, och jag bestämde mig för att försöka hitta igen skulpturen. Det var en gråtrist dag, men jag ville ändå passa på. Skinnarviksområdet ligger vid sidan av de stora genomfartsgatorna, och trots att jag tidigare bott många år på Södermalm hade jag aldrig varit i den här delen av Söder. Jag kände mig en aning desorienterad, men lyckades så småningom komma fram till en stor grässlänt, som enligt gatuskylten skulle vara just Skinnarviksparken.

Det var helt tomt på människor där, men längst bort i andra änden av parken såg jag något som kanske kunde vara en Jones-skulptur. Jag gick dit och fann ett ensamt och långsamt avsmalnande metallspröt i stort format, som från att ha börjat snett lutande, sedan pekade mer och mer upp mot skyn, för att till sist, långt över mitt huvud, liksom försvinna ut i intet. Det fanns ingen skylt som gav någon information om vare sig konstverket eller konstnären. Men jag kände mig ändå rätt övertygad om att jag hade funnit det jag sökt efter. Senare har jag kollat med foton på internet och funnit att jag hade rätt. Det var Jones.

Själva konstruktionen av hopfogade prefabricerade metallplattor av allt mindre och mindre dimension verkade typisk för hur Jones ibland arbetade. Förutom att vara konstnärligt begåvnad måste han också ha varit en duktig mekanisk konstruktör. När jag såg verket första gången fick jag en känsla av att alltihop var på väg att tippa. Det såg så instabilt ut. Men skulpturen har faktiskt stått stadigt i storm och ruskväder i bortåt fyrtio år och kommer nog att göra så i många år till.

Sade mig skulpturen någonting? Nej, ingenting, måste jag nog erkänna. Ingenting annat än att den kände sig ensam och övergiven där i Skinnarviksparken. Men sådant är kanske offentliga konstverks öde. När de har stått framme till allmänt beskådande ett antal år, så slutar människor att lägga märke till dem. Jag tror att Jones skulptur hade velat ha lite fler nyfikna människor omkring sig. Eller var det jag som inte var på rätt humör?

Jag har läst att skulpturens namn är Progression. I SAOL finner jag att ordet ”progression” i icke-matematiska sammanhang betyder framåtskridande, eller jämn tillväxt. Vad kan Jones ha menat med det namnet? Han brukade ju namnge sina skulpturer på ett genomtänkt och ofta lite klurigt sätt. Själva ordet progression står i min föreställningsvärld för något positivt. Att någonting går framåt, att allt ska bli bättre. Men den här dystra dagen i Skinnarviksparken var det som om skulpturen sade mig att framåtskridandet försvagas mer och mer, och så småningom försvinner ut i tomma intet. Ändå vill jag inte tro att Jones var så pessimistisk. Namnet får fortsätta att vara ett mysterium för mig.