Elementen-Skulptur av Arne Jones i samarbete med Klas Anshelm

På hemsidan läggs nedanstående texter ut under rubriken ”sagt om Arne Jones” med underrubrik ”Lars Ahlin” och ”Ulf Linde”

Lars Ahlin säger följande om skulpturen ”Elementen”

Man måste gripa efter ord med full vikt och tyngd när man står inför Arne Jones skiss till Elementen. Här möter man en ovanligt generös skönhet: En gotik, men en gotik som har öppnat sig för det direkta ljuset och inte är rädd för den skapelse som inte är människans verk. Hans skulptur har också öppnat sig mot besökaren: Bjuder in oss i sig och låter oss uppleva sin bild inifrån.

Mycket fint organiserade sinnen och ett känsloliv med väsentliga erfarenheter liksom ett klart och disciplinerat intellekt måste här ha samverkat på ett sällsamt lyckosamt sätt.

Jag är övertygad om att Arne Jones med Elementen har skapat en mötesplats där alla deltagare lyfts in i ett formsträngt och livsviktigt drama, där sinnena når sina gränser och får möta en vision som öppnar och innesluter oss i skapelsens och vårt eget mysterium, så att vi förnimmer hur innerlighetens liv lever i oss och anar något om hur den hela och fulla människans liv är danat.

(Tal när modellen till Elementen visades för första gången.)

Så här säger Ulf Linde om samma skulptur

ARNE JONES, ’ ’Elementen”, förslag till monumentalskulptur i Malmö.

”Inför ’Elementen’ får man en erinring om kyrka. De konkava segmenten lyfter från spröda anfang uppåt som strävbågar eller de trevar saktare upp ur stabilare lägen som fastare strävpelare. Överallt antyds lyriska rum i en luft som flyter in och ut helt obehindrat man skulle ha sett Öresund ur alla dessa tusen infallsvinklar. I ett hörn av anläggningen reser sig en jättestav som en upp-och-nervänd obelisk mot skyn en kampanil eller ett pekande finger ur anläggningens halvöppna hand. ’Elementen’ är säkert en av de mest storslaget poetiska visioner den svenska nittonhundratalskonsten frambragt

(ULF LINDE i Dagens Nyheter 8 nov. 1955)

Skiss Elementen, finns på Arkivmuseet i Lund

Modellen till Elementen var resultatet av en idé Jones fick 1950 i Frankrike och ett samarbete 1954 med Klas Anshelm. Den blev aldrig realiserad i full skala.

Kanske var den ett försök att konkret gestalta konkretisternas fiktivt ”ogripbara rum”.

Rolf Söderberg: Arne Jones, SAK 1991, sid 79.)

Årsmöte

Lördag 2 maj, kl 10 – 16

I Stockholm, samma lokal som förra året

På söndagen – i behagligt majväder – kan vi bese (några av de 19 minus 5) skulpturer vi inte hann med i fjol. 

Vi ägnade då mycken tid åt Katedral, Harlekin o Columbine samt Jones fd ateljé i Västertorp (intressant ! ). 

Återkommer med mer detaljerad information

Ett aprilskämt

Rolf Söderbergs bok om Arne Jones  sidan 35 kan man läsa följande:

 

Några konstvänner i Nässjö hade upptäckt  att  deras stad ”sorgligt nog saknade konstnärlig utsmyckning”

De tog kontakt med Jones. Den 1 april 1955 kunde en stor version  av Kvinna med viadukter avtäckas utanför

Telehusets entré vid Rådhusgatan.

I vårt arbete med att se över statusen för Jones skulpturer tog Svante och jag kontakt med Kulturförvaltningen i Nässjö.

Efter ett grundligt arbete av dem, då skulpturen varken  fanns registrerad eller fotograferad i deras arkiv, har vi nu fått deras svar……

Hej,

Jag har fått fram svaret på er fråga nu.

Det verket ni talar om har aldrig funnits här i Nässjö. Bilden ni kan ha sett är ett äldre fotomontage som gjordes av en lokal fotograf vid namn Helge Lundgren, som en protest mot fastighetsägarens val att sätta upp råbocken där, då han hellre hade sett verket av Arne Jones. Lundgren ska ha ägt en miniatyr av det verket och velat ha en större version uppsatt på platsen. Så tyvärr har ni nog råkat ut för något missförstånd när ni trodde att det skulle ha funnits en stor skulptur här och det förklarar även varför allt mitt letande i våra arkiv var fruktlöst. 
Det hela finns omnämnt i en bok om konst och konstnärer i Nässjö, jag kan scanna sidan som handlar om skulpturen åt er om ni vill?

Med vänlig hälsning

Ninni Forssmed

Dessutom, för att förgylla historien, är det som ni ser Treklang (1954) Folksamhuset Stockholm  som är i fotomontaget.

Konstfrämjandet gav ut en upplaga på 65 ex av denna skulptur 1958.

Hälsningar

Anders

Skulpturen som försvann

Tips på en intressant utställning

Vad har Arne Jones med den här utställningen att göra?
Arne Jones skulptur ”Mänsklig byggnad” kommenterades av fysik professorn Tor Ragnar Gerholm i en artikel i Dagens Nyheter den 24.6. 1964 under rubriken ”Arne Jones och de två kulturerna”. Där han på ett spännande sätt funderar över vad Arne Jones har gemensamt med Galileo, Descartes, fysik, mikrobiologi etc.
Kanske hade Arne Jones platsat på en utställning som denna.

Gå gärna och se den. Nedan en kort beskrivning och en länk för mer information 

ENTANGLE / KONST OCH FYSIK 2018-11-16 – 2019-04-14, Umeå

http://www.bildmuseet.umu.se/sv/utstaellning/entangle/31713

Svarta hål, mörk materia, gravitation, rymd, tid och rörelse är fenomen som fascinerar både forskare och konstnärer. UtställningenEntangle / Konst och fysik presenterar måleri, installation, mode, skulptur, film, digital konst och fotografi inspirerad av vetenskapen om de fundamentala villkor som skapar vår värld.

Som kurator har Bildmuseet bjudit in Ariane Koek, grundare av konstprogrammet vid det europeiska partikelfysiklaboratoriet CERN. Flera av de internationellt uppmärksammade konstnärer som medverkar i Entangle har deltagit i konstprogrammet vid CERN. Några av verken är skapade specifikt för utställningen på Bildmuseet.

Medverkande konstnärer är Julius von Bismarck (Tyskland), Julian Charrière (Schweiz), Sou Fujimoto (Japan), Iris van Herpen (Nederländerna), Ryoji Ikeda (Japan, Frankrike), William Kentridge (Sydafrika), Rafael Lozano-Hemmer (Kanada), Goshka Macuga (Polen, Storbritannien), Davide Quayola (Italien, Storbritannien), Solveig Settemsdal (Norge, Storbritannien), Sarah Sze (USA), Keith Tyson (Storbritannien), Jorinde Voigt (Tyskland) och Carey Young (USA, Storbritannien).

Entangle / Konst och fysik är producerad av Bildmuseet, Umeå universitet. Till utställningen hör ett ljudmoln där du som besökare kan lyssna till fysiker och konstnärer som medverkar i utställningen, ta del av deras reflektioner som visar på skillnader likväl som likheter i sätten att se vårt universum.

En bildrik utställningskatalog publiceras under våren 2019 (Hatje Cantz), med essäer av fysikern och bästsäljande författaren Carlo Rovelli, konsthistorikern Gavin Parkinson, vetenskapsjournalisten Philip Ball, forskare, medverkande konstnärer samt kurator Ariane Koek.