| En ny plattform tar form |
| Arne Jones vänner – ett nytt kapitel börjar! Vi har avslutat Arne Jones-sällskapet som förening och fortsätter nu i en mer flexibel form – som Arne Jones vänner. Fokus ligger på att sprida kunskap och inspiration kring Arne Jones konstnärskap. Vi ser fram emot att fortsätta resan – tillsammans med dig!👉 Följ oss för nyheter, bilder och fördjupningar: |
| Utställningen Konkret |
| Ett nytt namn – men samma passion för konsten Detta är det allra första nyhetsbrevet under namnet Arne Jones vänner, och vi vill börja med att tacka dig som följt oss genom åren. Vår nya form är mer informell, men vår ambition är densamma – att lyfta fram Arne Jones konstnärskap med engagemang, nyfikenhet och respekt för både historien och samtiden. Vi ser detta som ett tillfälle att återvända till början. För vad vore mer passande än att inleda vår nya resa med en tillbakablick på Arne Jones första stora genombrott som konstnär? Året var 1947. På galleri Färg och Form i Stockholm hölls en utställning som kom att bli stilbildande. Flera unga konstnärer visade verk som bröt med traditionen och pekade mot något nytt. Utställningen blev så uppmärksammad att den i efterhand gav upphov till begreppet ”1947 års män”, en beteckning för just dessa konstnärer som förespråkade ett mer renlärigt förhållningssätt till den konkreta konsten. Två år senare, 1949, deltog Arne Jones i den legendariska utställningen ”Konkret” på Galerie Blanche. Den har gått till konsthistorien som ett avgörande ögonblick för den konkreta konstens etablering i Sverige. De fyra konstnärerna – Arne Jones, Olle Bonniér, Karl Axel Pehrson och Lennart Rodhe – ställde ut sina verk sida vid sida, och i ett unikt samspel hade fyra kompositörer skapat var sitt musikstycke till varje konstnär. Utställningen väckte stor uppmärksamhet i pressen, och i detta nyhetsbrev vill vi ge dig möjlighet att ta del av den tidens konstsyn genom en samtida recension från Svenska Dagbladet. Det är vår förhoppning att du som läsare inte bara får en inblick i Arne Jones tidiga karriär, utan också känner att du är en del av något levande – ett nätverk av vänner som tillsammans bär vidare hans konstnärliga arv. Välkommen till Arne Jones vänner. Vi är glada att ha dig med. |
| Den nya bildkonsten, |
 |
| Svenska Dagbladet 24 mars 1949 Varje epok har sina konstnärliga uttryckssätt. De förändras, samtidigt som epoken i sin helhet skiftar karaktär. Den just nu allmänna benägenheten att i bildkonsten vilja se något berättat, som försiggår i ett tredimensionellt uppfattat rum, är ett arv från renässansen, då man för första gången lärde sig bemästra perspektivets svårigheter. Detta, trygga, vältimrade bildrum var uttryck för en uppfattning: av verkligheten som orubblig och statisk. Med den nyare matematiken och atomfysiken har renässansens världsbild brutit samman. Den statiska världsbilden har ersatts av en dynamisk, där själva skeendet är det enda bestående. Samtidigt har den naturåtergivande, tvärdimensionella bildkonsten förlorat sitt fundament. Detta är den djupaste orsaken till att vår tids konst vare sig det är fråga om musik, litteratur, arkitektur, teater, dans, måleri eller skulptur – har sökt sig bort från det statiska mot en växlingarnas, förvandlingarnas, föränderlighetens och rörelsens uttrycksform. Fyra unga konstnärer, som för närvarande ställer ut i Galerie Blanche, har mera renodlat än tidigare i svensk konst givit uttryck åt dessa tankegångar. Deras utställning är på ett hett annat sätt mogen än den uppmärksammade exposition de hade tillsammans med några kamrater i Färg och Form för två år sedan. Det har sagts att Bonniers, Olofssons, Pehrsons och Jones konst är ”gammal” och har setts tidigare. Detta är såtillvida riktigt som de bygger på föregångarna Kandinsky, Klee, Mondrian, Doesburg, Moholy-Nagy och många andra. De påstådda likheterna med exempelvis kubismen från tiden för förra världskriget existerar emellertid inte. De fyra kallar sin utställning ”Konkretion” och vill därmed slå fast att de i motsats till den naturalistiska, avbildande konsten, som alltid abstraherar från ett med sinnena uppfattat motiv i stället konkretiserar en konstnärlig idè, som inte föreställer utan är sig själv. Man arbetar med icke föreställande former och färger, som i sig är reella och kallar därför också sin konst ny realism, Eftersom våra kompositionsregler och andra konventioner om hur en bild skall se ut hänför sig till den från renässansen ärvda tredimensionella och mer eller mindre naturalistiska bilden, gäller inte dessa för den nya realismen. Att se på dessa konstverk med tanke på ”likhet”, stoffverkan eller dylikt är meningslöst, eftersom konstnären inte avsett att ge uttryck åt sådana värden. OIle Bonnièr använder strikt geometriska former förbundna i aritmetiska talförhållanden. Denna matematiska ”stomme”, kan emellertid inte kallas allmängiltig och objektiv, eftersom valet av utgångspunkt för talserierna är helt subjektivt och godtyckligt. Bonnièrs färger är subtilt nyanserade. Pierre Olofsson är romantikern I laget, en dunkelt brinnande färgernas, de sammanvävda cirklarnas och välvande rytmernas målare. Karl Axel Pehrson arbetar med virilt kärva former och kraftig, ofta brutal färg. Arne Jones visar två skulpturer uppbyggda av rundlar, bågars spänning och hårt brutna vinklar; ett skulpterande lika mycket i rummet som kring rummet, en formarkitektur, laddad med rörelseimpulser, sammanhållen av sin egen spänning. Denna utställning är som helhet en av de renast klingande som visats i Stockholm. Den att konkret konst rymmer lika stora personliga variationsmöjligheter som någonsin en abstrakt föreställande, vare sig den bygger på logiska operationer eller spontan intuition. Den rymmer outtömliga möjligheter till obunden, individuell upplevelse, men då får man inte glömma dess bakgrund. Den är skapad i den söndersprängda – eller återfunna – enhetens epok, i den oavbrutna rörelsens och det blixtsnabba växelspelets tidsålder, då till och med individens enhet börjar te sig som en illusion. Ulf Hård, af Segerstad,. |
| Arne Jones vänner Christer Lundgren, Tegnérgatan 3, 21612 Limhamn Kontakt: Christer Lundgren; christer.b.lundgren@outlook.com |
