Offentliga skulpturer-arkiv - Arne Jones konstnärskap

”Laxtrappan”… ”fontänen Fontänen”… ”Döda fallet”?

I mer än ett halvt sekel har en väldig modernistisk fontän stått på campus vid Lunds tekniska högskola.

Den ritades av arkitekten Klas Anshelm och skulptören Arne Jones. En gång glänste den av vatten och tjocka glasskivor, men under större delen av sitt liv har den stått torr och förfallen.

I The Fountain: A Biography utforskar konstnären Maddie Leach LTH-fontänens säregna historia genom arkiv, intervjuer och fontänens långa efterliv i studentkulturen. Ur detta väver hon en berättelse om kärlek, avsky, längtan och kollektiv fantasi.

Boken är skriven på engelska och utgiven av Null & Void Books, Lund.

I kortfilmen Strikeout frågar sig Lars-Henrik Ståhl om LTH-fontänen kan räknas som ett exempel på ”Hyperart Thomasson”.

Det är en obskyr japansk konceptkonströrelse som dokumenterar urbana fenomen och arkitektoniska objekt som skilts från sitt ursprungliga syfte. Oförskräckt reste Lars-Henrik till Japan för att ställa frågan direkt till experterna…

Båda verken har vuxit fram ur ett långsiktigt forskningsprojekt där Skissernas Museum var partner, tillsammans med HDK-Valand vid Göteborgs universitet och LTH vid Lunds universitet.

På hemsidan läggs nedanstående texter ut under rubriken ”sagt om Arne Jones” med underrubrik ”Lars Ahlin” och ”Ulf Linde”

Lars Ahlin säger följande om skulpturen ”Elementen”

Man måste gripa efter ord med full vikt och tyngd när man står inför Arne Jones skiss till Elementen. Här möter man en ovanligt generös skönhet: En gotik, men en gotik som har öppnat sig för det direkta ljuset och inte är rädd för den skapelse som inte är människans verk. Hans skulptur har också öppnat sig mot besökaren: Bjuder in oss i sig och låter oss uppleva sin bild inifrån.

Mycket fint organiserade sinnen och ett känsloliv med väsentliga erfarenheter liksom ett klart och disciplinerat intellekt måste här ha samverkat på ett sällsamt lyckosamt sätt.

Jag är övertygad om att Arne Jones med Elementen har skapat en mötesplats där alla deltagare lyfts in i ett formsträngt och livsviktigt drama, där sinnena når sina gränser och får möta en vision som öppnar och innesluter oss i skapelsens och vårt eget mysterium, så att vi förnimmer hur innerlighetens liv lever i oss och anar något om hur den hela och fulla människans liv är danat.

(Tal när modellen till Elementen visades för första gången.)

Så här säger Ulf Linde om samma skulptur

ARNE JONES, ’ ’Elementen”, förslag till monumentalskulptur i Malmö.

”Inför ’Elementen’ får man en erinring om kyrka. De konkava segmenten lyfter från spröda anfang uppåt som strävbågar eller de trevar saktare upp ur stabilare lägen som fastare strävpelare. Överallt antyds lyriska rum i en luft som flyter in och ut helt obehindrat man skulle ha sett Öresund ur alla dessa tusen infallsvinklar. I ett hörn av anläggningen reser sig en jättestav som en upp-och-nervänd obelisk mot skyn en kampanil eller ett pekande finger ur anläggningens halvöppna hand. ’Elementen’ är säkert en av de mest storslaget poetiska visioner den svenska nittonhundratalskonsten frambragt

(ULF LINDE i Dagens Nyheter 8 nov. 1955)

Skiss Elementen, finns på Arkivmuseet i Lund

Modellen till Elementen var resultatet av en idé Jones fick 1950 i Frankrike och ett samarbete 1954 med Klas Anshelm. Den blev aldrig realiserad i full skala.

Kanske var den ett försök att konkret gestalta konkretisternas fiktivt ”ogripbara rum”.

Rolf Söderberg: Arne Jones, SAK 1991, sid 79.)

Etikett: Offentliga skulpturer

Nu får ett av Lunds mest omtalade offentliga konstverk sin egen biografi!

”Laxtrappan”… ”fontänen Fontänen”… ”Döda fallet”?

Elementen-Skulptur av Arne Jones i samarbete med Klas Anshelm