Teman i Arne Jones konstnärskap
Man kan utläsa flera ”teman” i Arne Jones konstnärskap. Vi vill under den här rubriken visa på några skulpturer som vi anser kan representera dessa och där hans ”teman” ofta återkommer i en levande process.
Ekfrasen har rötter i det klassiska Greklands retorik. Ekfras innebär att i ord beskriva konstverk och andra objekt så att de blir synliga för lyssnaren eller läsaren; ur det visuella objektet föds en text. Idag finns beskrivandets konst i konst-, arkitektur- och designkritiken. Den har en plats vid konstnärliga högskolor. Förhållandet till ämnet konsthistoria är mer problematiskt.
Vi kommer därför löpande att ge en friare bild av konstnärskapet, kanske visa på olika teman genom att ge utrymme för mer personliga upplevelser och funderingar kring några av Jones skulpturer.
”Klassicism”
Arne Jones upplevde under sin studietid den klassiskt sköna traditionen inom skulptur som ”tyrannisk”, något som han måste arbeta sig bort ifrån. I mitten av 40-talet kommer det in en dissonant ton, en lust att deformera uttrycket.
Här finner vi verk som den sittande Accropie och Absurdite.
”Gotik”
Med skulpturen ”Katedral” 1947 fick Jones sitt stora genombrott. I ett flertal skulpturer använder han sig av gotikens, valbågens, element. Det heliga valvet. Spetsbågar istället för rundbågar, strävsystem istället för massiva murar men framför allt inrättandet av ett enhetligt rum.
Inte konstigt att många har haft sin vigselceremoni vid foten av Jones ”Katedral” på Bommersvik.
”Rummets tematik”
Här valde vi skulpturen Rum utan filial som också valdes att avbildas på ett frimärke.
Han lämnade som den förste svensk skulptör, den klassiska traditionens massa och tyngd för att istället betona tomrummets möjlighet.
I detta tema finns skulpturer som Treklang, Rum för vindar, Resonans, Kumlan, Sekvens, Sfär.
”Balans i rörelse”
Som det främsta exemplet är den av Norrköpings stads invånare så älskade skulpturen ”Spiral åtbörd”
I detta tema finns skulpturer som Piruett, Spiralrum, Spiral reflex och Vertikal komposition.
”Element”
Med standardelement t.ex en I – balk, böja det teknokratiska mot det mänskliga. Som på bilden skulpturen Mänsklig byggnad.
I detta tema finns också skulpturerna Ackumulage, Dodeka, Aur, Positioner, Up or down, Seismisk komposition, Gärdsle, Progression, Splint, Nova, där Jones utforskade balansens och viktlöshetens principer, dvs ”Det obestämda läget mellan eufori och platt fall”.
”Mänsklig byggnad” som ursprungligen var avsedd för Sergels torg och som med sina standardiserade ”I – balkar” bildar två torsos. Man och kvinna.
”Mobiler”
Den första ”mobila” skulpturen som blev en offentlig skulptur var ”Spiral åtbörd” i Norrköping. Det var först i slutet av sextiotalet som han åter skapade rörliga skulpturer.
Både ”Expanderator” och ”Pulsator” var rörliga skulpturer som ställdes ut bla på Venedig Biennalen 1968.
Avsikten var att också skulpturen ”Ställbart universum” skulle vara en mobil konstruktion men dåtidens teknik klarade inte av detta. Kvar finns bara en film som visar hur Jones hade tänkt sig skulpturen i rörelse.
”Närheter”
Skulpturer som visar på relationer – Människor på ett torg, Sinsemellor, Yin och Yang, Vita reliefer. Här har uttrycket stelnat, kvar finns hans tysta språk. ”Man måste tiga för att höra”. Kanske menade han att lyssna.
”Avsked”
”Skiss till katakombvägg” som återfinns på Moderna Museet. Här finns Jones teman inmurade i en stor relief. Teman och symboler sida vid sida, in och ut.