Arne Jones
Arne Jones föddes 1914 i Borgsjö, Medelpad.
Några år senare flyttade familjen 2 mil österut till Fränsta. Där fortsatte fadern att driva sin verkstad, och intill verkstaden drev föräldrarna också ett pensionat i en gammal träpatronsvilla som de ärvt av Arnes morföräldrar.
Huset brann ner 1934 och föräldrarnas möjligheter att bekosta eventuell utbildning för Arne och brodern Ragnar blev små. Några år dessförinnan hade 17-åringen Arne skrivit in sig vid Ålsta folkhögskola i Medelpad. Han var sjuk första året och började på allvar hösten 1932. Han studerade litteratur, livsåskådning, engelska och tyska. Hösten 1933 började Lars Ahlin på Ålsta. Ungdomarna blev vänner och konstnärliga meningsfränder under många år. Tillsammans med Lars började Arne engagera sig både vänsterradikalt och kristet.
Arne gjorde bland annat kolteckningar som han och Lars försökte sälja sommaren 1935 på luffen genom mellansverige. Teckningarna sålde inget vidare och det gjorde inte heller deras arbetslöshetsdikt. Återkomna till Ålsta bedriver de självstudier och startade tillsammans med Valter Bergsten ett bokbinderi i ett försök att försörja sig.
Då Arne tillsammans med Lars kom till Stockholm 1936 kunde han med hjälp av ett generöst lån från de välvilliga lärararna David och Iris Palm vid folkhögskolan börja på Tekniska skolans aftonkurs i reklamteckning. Snart bytte han inriktning till ornamentsmodellering, där han utmärkte sig som bäst i klassen. Han blev därför rekommenderad som lärling till ett stenhuggeri och kunde försörja sig. Där stannade Arne till 1939 då han blev uppsagd på grund av minskad efterfrågan i och med krigsutbrottet. Några år senare fortsätter han som stenhuggarlärling.
På stenhuggeriet kom Arne i kontakt med bildhuggaren / skulptören Bror Hjort, vars stil Jones senare kom att både beundra och göra uppror mot.
Det var också på Tekniska skolan som han träffade sin blivande fru Margit, som där utbildade sig till keramiker. Paret gifte sig 1939 och skilde sig 1969. De fick tillsammans dottern Ditte 1947.
Första gången Jones sökte in till Konsthögskolan, 1941, fick han avslag. 1942 blev han antagen och studerade då skulptur för Eric Grate, som hade tillträtt 1941 som professor.
Hur gick det då för den tre år yngre brodern Ragnar? Han flyttade hösten 1937 med föräldrarna till Stockholm. Alfred och Gerda återupptog hösten 1938 sin pensionats-verksamhet (på anrika Upplandsgatan 7). Ragnar började studera vid Birkagårdens folkhögskola och mötte där 40-talsförfattarna liksom han gjorde i föräldrahemmet dit de inbjöds av brodern Arne och vännen Lars. Ragnar stora intresse och livsgärning kom att handla om böcker. Han startade Jones Antikvariat 1948 på Norrtullsgatan 3.
En lokal som andades böcker och en innehavare som brann för litteratur och ofta tog sig tid att, vid sidan om det affärsmässiga, sitta ned och resonera om litteratur. Ragnar var aktiv i sitt antikvariat ända till sin död 2000.
DN Familj Dödsfall: Ragnar Jones PUBLICERAD 2000-04-14
På själva Världsbokdagen inflöt annonsen att antikvariatsbokhandlare Ragnar Jones, Stockholm, har avlidit 83 år gammal. Hans närmaste är hustrun Siri, dottern Belinda med sambon Peter. Hans bortgång betyder slutet på en epok. Sannolikt var Ragnar Jones en av de allra sista som haft folkhögskola och arbetarförfattare som universitet för ett liv helt präglat av böcker. Sitt antikvariat i Brantinghuset på Norrtullsgatan gjorde Ragnar Jones till en kulturinstitution.
Där pågick visserligen på och under det egenhändigt snickrade loftet sedan 53 år köp och försäljning, men viktigast var boksamlingen och stilla samtal om böcker. Kunderna kände sig som gäster och samtalspartner. Inte för intet hade han ambitionen att ha en egen komplett samling svensk vitterhet hemma i våningen högst upp i huset, men han fick ge upp och begränsa sig till tiden före 1950. Ska man ha med det som kommit ut senare får man hyra en lada.
Tyvärr förbittrades Ragnar Jones sena liv av att socialdemokratiska partiet sålde Brantinghuset, en donation från familjen Branting, till 80-talstyper med större intresse för pengar än för kultur och som säkert inte var kunder i antikvariatet. För dem gällde det att själva klämma sig in i bostäderna. Ut med Jones och in med någon annan sorts butik som kunde betala fantasihyra. Men tji fick de. Strax före sin död presenterades visserligen Ragnar Jones en hyreshöjning på 200 000 kronor, en saftig summa, som även mer lukrativa företag än antikvariat skulle ducka för. Men han bestämde sig för att kämpa vidare. Stamkunderna bildade en vänförening, vars bidrag täckte en del av hyreshöjningen men givetvis inte hela. Men få butiker är så väsentliga för kunderna att dessa bildar vänförening.
I de hoppfulla dagar för 53 år sedan då han grundade sin butik snett över gatan, var hans främste rådgivare vid inköp författaren Lars Ahlin. Jones eget första kap var originalupplagan till ”Mannen utan väg” av Erik Lindegren. Med 40-talsförfattarna hade Ragnar Jones blivit bekant genom att gå på Birkagårdens folkhögskola och möta dem i föräldrahemmet dit de inbjöds av äldre brodern, skulptören Arne Jones. Bokhandeln blev för den unge mannen den enda naturliga världen. Han kände till varje utkommen bok på de flesta språk och hade läst de flesta. Med all respekt, har branschen någon som kan tävla om den nu tomma förstaplatsen? Bo E Åkermark
https://www.dn.se/arkiv/familj/dodsfall-ragnar-jones/?forceScript=1&variantType=large