”Resonans” fontänskulptur stadsparken Örebro.
Fontänskulptur i brons till Örebro kommun 1958, placerad i stadsparken. Skulpturen fanns redan på modellstadiet hos Arne Jones 1956.
Skulpturen har det för Jones under 1950 talet typiska gotiserande formspråket, man kan tydligt avläsa gåspennans ansvällningar och hårstreck i pikturen från de gotiska handskrifterna.
För att citera Hans Eklunds lilla skrift om Arne Jones. Den nyaste gotikens materialisering har blivit symbol, i första hand för konstens nya verklighet som upplöste allt som tyngde en ny bilddynamik in emot 1950, men också för folkrörelsernas friaste strävan.
För att förstå konstnärens intentioner bör man självklart fråga konstnären själv. Då detta inte är möjligt, får man själv försöka.
Hans Eklund beskriver de formspråk Jones arbetade med i flera skulpturer under 50 talet för tids rum. Han skriver, Skulpturen är sluten i sig själv. Den pekar inåt och omfamnar sin egen tidigare rörelse. Sådana kompositioner kallas ofta för space time (tidsrum) och bygger på tanken att man genom att låta blicken följa en oändlig slinga, uppleva en viss tidsföljd samtidigt som samma slinga bygger upp ett rum.
Resonans är ett sådant arbete där Jones kom att arbeta med mellanrumsformerna, rumslighet och det tomrum som medvetet skapas i den skulpturala framställningen. Det tomrum (intighet) är inte tomt i sig, utan fullt av möjligheter för betraktandet och den betraktandes egen verklighet.
För att förstå konstnärens avsikt med sitt verk kan man ta hjälp av verkets titel ”Resonans”.
Resonans kan vara ekon från möten, platser och berättelser. Det kan också vara att försöka beskriva men inte fånga det som sker, som med slumpen.
Verket är som Eklund skriver slutet i sig själv. Jag vill bara tillägga att verket samtidigt står öppet för betraktaren, vilket inte minst blir tydlig i alla de tolkningar man hört och läst kring verket.
Faran är att i mötet med detta formspråk relatera till det man känner till och inte till verkets verkliga värde och uttryck. Arne Jones lär själv ha sagt i samband med visningen av ”Resonans”,
Att han var glad att vattnet och lekfullheten åter kunde komma till heders inom konsten efter funkisårens puritanism.
Ulf Torbjörn Hassberg