Arne Jones var på sin tid den mest anlitade porträttören i Sverige.
Arne Jones medan han skulpterade porträttet av Lars Ahlin
Arne Jones porträtt finns i samlingar på ett flertal museer och instutioner.
Statens porträttsamlingen Gripsholm slott, Nationalmuseet, Bonniers porträttsamlingar Nedre Manilla, Kungliga Vetenskapsakademin, Akademin för de fria konsterna, Skissernas Museum, Västernorrlands museum med flera.
Här nedan några av dom över 100 porträtt som Arne Jones gjorde.
Samtliga, över 100 porträtt samt formarna för dessa, som fanns i ateljén vid Arne Jones bortgång har donerats till Västernorrlands museum i Härnösand av dottern Ditte Jones-Lundgren.
Hennes avsikt och intention var att samlingen skulle vara intakt och kunna visas i sin helhet.
På bilden nedan så finns 63 st. porträtt av dom totalt över 100 st. som Arne Jones har utfört.
Arne Jones och hans porträtthuvuden
Under sin verksamma tid som konstnär arbetade Arne Jones med olika tekniker och gjorde att flertal porträtt i terrakotta, brons, granit och gips av dåtidens kulturpersonligheter och författare.
En av dessa var författaren och poeten Erik Lindegren.
Inne i stadsbiblioteket i Luleå, Kulturens hus står porträttet av Erik Lindegren utförd i terrakotta, gjord av vännen Arne Jones.
Det finns också ett porträtt av Erik Lindegren i mörk granit som är i privat ägo och kan därför ej ses av allmänheten.
Sagt av Arne:
”Karikatyr är en vrångbild, lika med: överdriver det ’dåliga’ hos människan, m.a.o. moraliserande – men jag överdriver inte bara det ’dåliga’ utan även andra saker, som jag tycker är betecknande för personen och synliga.”
”Modellen sitter på en stol och pratar, jag ser och försöker förstå. Går direkt på leran, arbetar kanske ett par månader. Avbryter när jag blir ’blind’. Efter ett par månader när jag blivit frisk i ögonen sätter jag igång igen.”
Jones recept för sitt porträttskapande löd:
”Illusion av modellen inom ramen för en fri formbyggnad.”
Därvid gällde naturligtvis att noga skilja mellan karaktär = observerad kroppslig eller personlig egenart, läggning och karikatyr = framställning av det observerade på överdrivet sätt så att skrattretande effekt uppstår, används ofta i politisk och social satir.
Länk till utförligare texter om Arne Jones porträtt
Om Porträttet Rut Hillarp
av Birgitta Holm /
Utdrag ur en längre text som publicerats här på hemsidan
Huvudet av Rut Hillarp är ett av de första i raden av 40-talistporträtt som Jones gjorde –
Karl Vennberg, Erik Lindegren, Sven Alfons, Maria Wine, Stig Dagerman, Lennart Göthberg,
Axel och Nora Liffner. Kanske är det därför som det framträder som mer realistiskt än de
andra, närmare Pär Lagerkvist och Lars Ahlin och längre ifrån Karl Vennberg och Maria
Wine. Rut började sitta för sitt porträtt i november 1949, och redan i början av 1950 måste det
ha varit färdigt.
I den utförliga dagbok som Rut förde under stora delar av sitt liv finns inte ett ord om hur det var att sitta för Jones, eller hur hon upplevde honom som konstnär eller
människa. Självklart uppskattade hon honom.
Av hennes kalender framgår att hon var på
vernissage när utställningen Konkret öppnade på Galleri Blanche 1949.
Ur dagboken:
”Med fingrarna skärmade han lampljuset så att det spelade över leran. Jag satt på stolskarmen och upplevde det som fantastiska smekningar, lättare än Solveigs [Johs] fingertoppar längs mitt hårfäste eller genom mitt hår”.
Fingertopparna berör inte direkt utan genom manipulation av belysningen från lampan, och
beröringen registreras inte av subjektet direkt utan förmedlad genom leran i skulpturen.
Sista gången porträttet nämns i det material jag nu har till hands är 1952, när
Nationalmuseum köpte in huvudet. Korthugget står i dagboken: ”Nationalmuseum har köpt
Jones huvud av mej o. Gerard [Bonnier].” Numera finns det på Gripsholms slott medan Ruts
replik testamenterades till brorsdottern Birgitta Hillarp.
Birgitta Holm
Porträtt Rut Hillarp
Länk till hela artikeln om portättet av Rut Hillarp av Professor Birgitta Holm
I familjen Bonniers hus på Djurgården finns en i sitt slag unik samling porträtt – inget annat bokförlag har låtit porträttera så många av sina författare.
Det första förvärvet gjordes av Karl Otto Bonnier, som 1905 köpte Hanna Paulis porträtt av Verner von Heidenstam; idag består samlingen av över 300 verk. Genom sin dubbla tillhörighet i svensk konst och litteratur, genom mötet mellan våra främsta konstnärer och författare, har samlingen blivit en fascinerande spegling av 1900-talets svenska kulturliv.
Nina Öhman har skrivit en omfattande bok om denna samling där Arne Jones är representerad med ett flertal verk.
