Biografi
Observera: Denna sida innehåller bara en kort sammanfattning av Arne Jones konstnärskap.
För utförlig information om Arne Jones konstnärskap rekommenderar vi att ni läser Mårten Castenfors biografi som finns som underrubrik under huvudrubriken Biografi.
Vi kommer kontinuerligt att se till att ny information kommer att presenteras , därför gå in på dom flikar som kan intressera just dig.
Arne Jones var en av de ledande förnyande konstnärerna under flera decennier och var en av konstnärsgruppen 1947 års män.
Den nya konsten rubricerades som konkret på Galerie Blanche 1949. Olle Bonniér, Pierre Olofsson, Karl Axel Pehrson och Arne Jones deltog i denna utställning, som mer än någon annan proklamerade den konkreta konsten och blev ett definitivt genombrott för deltagarna.
Samma år genomfördes också Världssportutställningen på Gärdet i Stockholm. I tidskriften Prisma hade Olle Bonniér året innan publicerat ett berömt manifest, ”Naturavbildning – Abstraktion – Konkretion”, som sågs som programförklaring för konkretisterna.
Konstnärsgruppen presenterade ett nytt och konkret handlingsprogram för konst, med målsättning att sprida konsten ut i den offentliga miljön.
Kring 1960 utvecklade Jones sina skulpturer från en grundform med prefabricerade standardelement, som kunde byggas upp och varieras på olika sätt. Det arbetet är oftast baserat på poetisk klassicism, en önskan att kombinera moderna material med ett klassiskt tema.
Arne Jones fick sitt egentliga genombrott 1947 och är representerad med 70 skulpturer placerade i många svenska städer och ett långt större antal på svenska museer.
Flera av hans berömda porträtt finns bland annat i Bonniers porträttsamling i Manilla, Stockholm.
Jones var professor på Konstakademin 1961–71.
Tillsammans med Sivert Lindblom representerade Arne Sverige på Biennalen i Venedig 1968.