Bara en kort tid efter att Anshelm påbörjat arbetet med den tekniska högskolan i Lund, fick han ett uppdrag för Sydkraft AB i Malmö som var i stort behov av nytt huvudkontor. Ett preliminärt program fanns framme och Anshelm presenterade omedelbart ett förslag. Kontoret fanns nämligen redan ritat för Landsverk AB i Landskrona som emellertid lagt ner planerna på bygge. Av en slump var önskemålen för kontoren nästan identiska. Framför byggnaden placerades en fontän som kallades ”Styrt vatten”.
Den närmare fyra meter höga och cirkelformade vattenskulpturen, blev en av Anshelms största konstnärliga kompositioner. Flera av Anshelms finaste formexperiment visar ju en fascinerad fokusering kring ett konstruktivistiskt tema där stål bär glas med flödande vatten som ogripbart element däremellan. Samtidigt som fontänen framför Sydkrafts kontor genomfördes under de första åren av 60-talet, inledde Arne Jones och Klas Anshelm arbetet med den stora LTH-fontänen,
Stål, glas och vatten
Modellfoton, modeller och målningar. Brev från och till teknologie doktorn Åke Holmberg. Kontakter med Statens konstråd. Tjocka buntar med tidningsurklipp. En smalfilm med ljud. Besiktningsprotokoll och skissen Och en massa rykten. Allt vittna om den famösa fontänen vid Lunds Tekniska Högskola…. Vi räkna och räkna. Åke Holmberg räkna och han kan ju räkna och vi engagera Bertram Broberg på Maskinteknik.
Han börja att göra en del tryckprov i skalmodell för ätt se hur glas bar sig åt när det tryckts sönder. Ritandet fortgick, modellbyggen gjordes och vi gjorde en stormodell på Maskinteknik. Rätt sent upptäcktes att för att klara egensvängningarna i pelarna fick vi lägga in vågbrytare i bassängerna, Den byggdes av en smed i Hässleholm. En utmärkt smed förresten…
De första idéerna om en gigantisk fontän på LTH-området formulerades redan under 1961. Sedan ett sammanhållet koncept för byggnaderna slopats återstod att gestalta väldiga tegelsolitärer mot horisonten. Mitt på området fanns ett par vattenfyllda lertag på olika nivåer som inspirerade Anshelm till att föreslå en fontän som kunde förena nivåerna. Skalan anpassades till högskolan i övrigt. Vattenskulpturen gestaltades därför storslaget på landskapsnivå.
När pumparna till den stora LTH-fontänen drogs igång efter år av förberedelser, var förväntningarna på topp. De lägre glasbassängerna fylldes på när de högre svämmade över. Skådespelet följdes av en mindre skara experter och besiktningsfolk. Allt filmades kameran registrerade även ljudet av det forsande vattnet. Det var mycket vackert. Men lyckan blev kort. Det var strax före jul 1968 och man fick nedisningsproblem under proven som stoppades för att återupptas igen under våren. Vid nästa körning sprack ett glas i en av de lägre bassängerna. Man tömde ut vattnet för att analysera det trasiga glaset som ersattes med ett nytt. Vid nästa prov sprack ytterligare några glas.
Dessutom vandaliserades några av bassängerna mellan provkörningarna. Pumparna stoppades senare för gott … Det var omkring -68. Det var inte så jävla nådigt, många tyckte hur många barndaghem kunde vi inte ha fått för den här fontänen som ingen bryr sig om och som dessutom inte fungerar… det var besvärligt.
Det underbara konstgjorda vattenfallet förvandlades snart till en skrotskulptur. De ansvariga fick utstå en kanonad av efterkloka argument och Anshelm blev personligen mer utelämnad än i normala byggnadsfrågor där han mycket sällan stod svarslös. För Klas Anshelm var det en personlig motgång att det inte gick att få ordning på fontänen.
Kanske mest för att det var just ett konstverk som inte motsvarade förväntningarna. Funderingar på fontänens framtid har pågått alltsedan pumparna stoppades. Avståndet till den ursprungliga Universitetsplatsen med dess fontän upplevs som långt och många menar att tekniska högskolan behöver utveckla en egen plats för traditioner och evenemang.
Där skulle fontänen i funktion få stark symbolisk betydelse för högskolans identitet men också för att belysa dess samhörighet med universitetet i övrigt. Glas, vatten och stål i en storskalig och avancerad kombination är dock inte lätt art hantera.
Klas Anshelm själv föreslog en möjlig utväg redan 1979: Jag ska begära att, om inte annat, så ersätter man glasen med stålskivor. Den är lika verksam då, så kan man blåsa igång igen utan riskför störtning…
Uppdraget med Lunds Tekniska Högskola var en slitsam process för Klas Anshelm. Det var nog tvunget att hämta kraft någonstans och kanske bidrog laborerandet med fontänen till att underlätta LTH-arbetet. Hans känsla för konst och teknik fick en rejäl utmaning. I det kreativa symbiosförhållande mellan nytt och beprövat som präglade Anshelms arbetsmetod var fontänen det mest experimentella han någonsin gav sig på.