Spiral Åtbörd
Statens Konstråd inbjöd 1953 Arne J tillsammans med fyra andra konstnärer att tävla om en skulptural utsmyckning i Teknikgården Tekniska högskolans Stockholm.
Tävlingen väckte stor uppmärksamhet..
Enligt juryns utlåtande var Jones bidrag utfört ”med fin artistisk känsla genom motsättningen mellan den spröda kompositionen och den kompakta byggnaden” och blev tillsammans med två andra förslag uttaget i en andra omgång. Men två professor i hållfasthetslära avrådde juryn från inköp av Jones förslag då det fanns tveksamheter om driftsäkerheten, det tekniska och hållfastheten., Den var tänkt att utföras i rostfritt plåt och drivas runt av vattenstrålarnas kraft.
Efter refuseringen ställdes modellen ut och ett flertal städer intresserade sig för den vattendrivande skulpturen däribland Norrköping som undertecknade ett kontrakt 1956 för uppförande och ensamrätt av Spiral Åtbörd.
Enligt kontraktet skulle Spiral Åtbörd utföras i aluminium, koppar eller brons. Nya materialprov och ett flertal hålfasthetsberäkningar vidtogs. Där det i ett utlåtande står att den skulle hålla för två hängande fyllbusar. Det visade sig snart att en gjutning skulle göra spiralen för tung för att bära sin egen vikt. Problemet löstes efterhand genom att AB Svenska Metallverken, Skultunaverken kunde åtaga sig att tillverka skulpturen i valsad aluminiumplåt som nitades ihop.
Arbetet utfördes efter Jones anvisningar och noggranna projektionsritningar och övervakades av Jones med ett flertal besök.
Vattnet i bassängen är en integrerad del av konstverket och strömmar ut genom de tre vingrören. En tanke finns att Jones i skruven och gängan fann de två spiralerna , en yttre och en inre, ömsesidigt förstärkande skulpturens åtbördor.
Man kan också se en koppling med skulpturer Piruett (1949) med den uppgående spirala rörelsen. För att även vintertid kunna utföra sina graciösa dans har en drivande elmotor kopplats in.
Jones har även gjort en ritning till en fasadmodell av Spiral Åtbörd till varuhuset Spiralen.
Framför Konstmuseet står nu detta storslagna mobila konstverk och som till en början blev ifrågasatt av Norrköpingsborna. Dom hävdade att det inte var konst och att tekniken skulle haverera.
Men med åren har Spiral Åtbörd hunnit ifatt tiden och blivit en älskad symbol för staden.
Spiral Åtbörd är 7.8 m hög och invigdes 1961.
”Spiral Åtbörd är en hymn till framåtskridande och självhävdelse, för vår stad. Uppåt alltid uppåt lyder dess stolta maning”