År 1970 ställde Arne Jones ut på Galleri Burén.
Utställningen bestod av -Skulpturobjekt kallade ”förskjutningar av Närheter” -Skiss till katakombvägg” – Några anteckningar i ord
I katalogen finns följande texter:
Läste Mats G. Bengtssons artikel i Paletten (nr. 3—69) om Metafor och Metonymi. ”Yrvaket” Metonymi (=förskjutning) lägger en del till min användning av begreppet.
Det är en fin tanke som förs fram av Lacan att det undermedvetna och det medvetna inte nödvändigtvis måste vara två sidor av samma sak utan att ”saken” kan ses som ett moebiusband vilket genom en vridning ett halvt varv ju bara har en sida.
Att moebius-bandet förklarar en tanke, visar också att ordet inte heller kan ”emancipera” sig från bilden.
November 1969
Jag skall göra en hel vägg med sammanställningar. Mura in temat av Ying-Yang. Det händer egendomliga saker när man ser inmurade konsekvenser. Ser bara en del. Konsekvenserna blir nya former.
Är det kanske symptomatiskt eller t. o. m. symboliskt att jag murar in dem, att jag låter mitt tema försvinna in i en vägg.
Är detta avsked eller protest eller bådadera? En demonstrativ död?
Det föll mig in att det liknade katakomber. I ett rus av protestglädje och defatism och sedan ett klart inseende av våra villkor kom orden ”skiss till katakombvägg”.
Uttytt: ”Konsten”skall nog fan överleva all materialism, all fetischism, all kommersialism, all standardhöjning, all status och all opportunism om den så skall leva i en gravkammare. Det är mig icke fjärran — det var min ungdoms arbetsmiljö.
Januari 1970
För fan, konsten föds inte av brist. Den föds av överflöd. Den föds när hjärna, hjärta och alla sinnen flödar över och bär sig åt.
Blodet rusar till händerna som börjar organisera med all kunnighet de inhämtat under sitt liv — och glömt bort att de kan. Hela kroppen synkroniseras att manifestera en idé.
Igenkänning — är något av det viktigaste. Barn ritar omvärlden för att lära sig den. För att göra den medveten — omedvetet.
För att känna igen. Pekar på sin bild. Säger: misse.
Eureka.
När man gör en skulptur — har man känt igen någonting. Jag ser två människor i en viss ställning till varandra och känner igen: en katedral. Och gör den — för att andra skall känna igen.
Medvetet eller omedvetet.
Oktober 1969
Det gamla hugskottet med Ying-Yang börjar leva igen. Men det tar hand om mig och snart är det inte Ying-Yang längre.
Vad som förut kunde vara ett annat tecken för Ying-Yang-begreppet är nu ett tema om motsatsernas spel och totala förening och totala beroende av varandra.
Jag måste tillbaka till att tala om förskjutningar som i ”Mänsklig byggnad” t. ex. eftersom det tekniskt sett är adekvat. Men jag urskiljer att det kommit in något nytt, en känsla av att det är förskjutningar även psykologiskt, jag urskiljer närheter, associativa närheter till andra ”motiv” i konsten och naturen.
Jag vill sammanställa detta tema med dessa andra motiv — se hur de trivas samman.
Former med kontrasterande ”innehåll” tycks kunna använda mitt tema som gemensam nämnare.
Jag förstår inte vad det skall tjäna till men jag måste göra det.
Mura in temat av Yin-Yang:
I katalogen finns 14 bilder på enskilda sidor, som här är samlat på en sida.
Yin, den svarta, är den kvinnliga och passiva urkraften. Yang, det vita, är den manliga och aktiva urkraften.
Yin och Yang symboliserar även tid och rum.
