Arne Jones 40 - talet
Katedral – Kanske det mest kända konstverket och som i många sammanhang fått representera den nya konstriktningen under 40 och 50 talet
Europa låg i ruiner, men det väcktes en framtidstro. Det fanns en önskan om att skapa en bättre värld, där inget liknande någonsin skulle få hända igen. Väl hemkommen efter studieresor till Frankrike och Italien deltog Arne Jones i sina första utställningar.
Arne Jones 50 - talet
Ett årtionde som präglades av framtidstro. I Sverige, som klarat andra världskriget relativt bra genom sin uttalade neutralitet, fick välfärden ett kraftigt uppsving och industrin gick på högvarv med en omfattande export till de krigsdrabbade länderna. Det var ett årtionde som i grunden skulle förändra mycket i vårt samhälle, vi blev bilburna, vi fick TV, vi fick en ökad standard. Vid byggandet av nya bostäder fanns utrymme för konst och kultur. Det var nu som Arne Jones fick sitt första offentliga uppdrag och som snabbt följdes av fler. Med alla dessa offentliga verk och diskussionerna kring dessa medförde att han mer och mer fördes ut i den offentliga dialogen.
Arne Jones 60 - talet
Det tidiga 1960-talet präglades, precis som 1950-talet, av stor framstegsoptimism, och omfattande stadssaneringsprojekt genomfördes under dessa år i många svenska städer. I samband med dessa fick Arne Jones möjlighet att realisera ett flertal offentliga skulpturer. Det var en brytningstid då etablerade föreställningar ställdes på huvudet. Konventioner och traditioner, normer och värderingar ifrågasattes.
1968 präglades av protester bland ungdomar och vänsteraktivister och blev ett symboliskt år för dessa protester. Detta drabbade Arne Jones på så sätt att det omintetgjorde hans sedan länge planerade medverkan på Venedigbiennalen.
Vad menar vi med konst? Varför är någonting ”vackert”? Är det inte därför att det uttrycker något vi gärna skulle vilja ha sagt men inte riktigt kan formulera?
Jones har funnit ett uttryck för vad vi alla känner. Det är framför allt därför som hans skulpturer är vackra.
Ställbart Universum som monumentalverk är placerat i Göteborg. Verket var ursprungligen tänkt att vara en mobil, men dom tekniska svårigheterna var för stora med dåtidens teknik. Istället blev skulpturen en ”stabil”, men man kan ändå se visionen av rörelse. En vision som mer och mer besannas med vårt ökande kunnande såväl inom rymden som inom forskningen kring våra absolut minsta beståndsdelar.
Venedigbiennalen 1968.
Arne Jones ställde tillsammans med skulptören Sivert Lindblom ut på 34:e Biennalen i Venedig 1968.
Ställbart Universum, Yin Yang, Mänsklig byggnad och Expanderator var några av de skulpturer som representerade Arne Jones.
”Expanderator”.
”En avsedd brist på symmetri i konstruktionen gör att man får vänta länge på att se en och samma rörelse återkomma. Jag minns att jag gärna väntade på ett läge där hela konstruktionen vräkte sig över åt ett håll och såg ut som om den skulle riva med sig det tunga underredet och falla ned för den trappa den stod på. Men just som kylan i maggropen gjorde att man kände katastrofen som ett fysiskt faktum rätade skulpturen upp sig med en långsam och säker rörelse, gled fram genom några mer balanserade faser innan den gav sig ut på nya vidlyftigheter.”
Olle Granath
På bilden står Arne Jones intill skulpturerna ”Ställbart Universum” och ”Expanderator” på Venedigbiennalen 1968.
Arne Jones - 70 talet
En brytningstid mellan industrisamhälle och tjänstesamhälle. Fyrtio år av välfärdsbygge och reformarbete avrundas i Sverige. Vänsterrörelsen var stark i många länder. Det sociala engagemanget tog sig uttryck i både konst och litteratur. vilket medförde att kulturlivet blir mer radikalt. Förutom en del offentliga uppdrag och utställningar både i Sverige och utomlands ägnade Arne Jones sin tid på Konstakademin som professor.